ByPhyllis

Det fantastiska med en ny bok
Har du också känt att allt kul kommer på en gång? Den här veckan har det varit mycket med jobbet. Vi har bowlat och i förrgår var det Vårruset. Det har varit kul, men nu är det skönt med fredag!
 
Imorgon ska jag på Sköldkörtelns dag. Det kommer att bli många spännande föredrag som bland annat handlar om att må bättre genom rätt kost. Anders Lönedal kommer också och pratar om hur viktigt det är med andningen. Jag är säker på att det kommer att bli många aha-upplevelser och jag hoppas kunna komma med lite tips efteråt!
 
Det mest härliga med Vårruset var förstås feststämningen, men också att vara ute en hel kväll. 
Jag glömde tyvärr att ta med mig mobilen till starten. 
 
En bok som jag köpte igår och som jag redan längtar efter att få fortsätta läsa är: "Hälso revolutionen" av Maria Borelius. Du får följa hennes Hälsoresa som hon gjorde under fyra år. Det är lite som att åka på en gräddfil. Du kan ta del av någons arbete nästan gratis känns det som. 
 
Hon har gjort en lång resa, forskat och lagt ner många timmar på sin bok och du kan luta dig tillbaka och ta del av all kunskap. Det är fantastiskt egentligen. Jag älskar att gå in i en bokhandel och bara titta och insupa atmosfären. För mig är det som en godisbutik där jag skulle kunna plocka på mig hur mycket som helst.
 
Häftigt gammalt träd efter promenaden hem igår. Jag skippade t-banan de sista stationerna. 
Visst är det stämningsfullt med slottsmiljöer!
 
Det blir dyrare att handla i Bokhandeln, men jag vill ändå göra det för att gynna dem. På vägen hem från jobbet går jag förbi Akademibokhandeln. De är väldigt hjälpsamma och det är perfekt när du ska ha en present.
 
Men igår var boken till mig och jag ska läsa den på bussen. Det kanske blir en av de viktigaste böckerna på länge, jag känner på mig det ... Jag har några sådana böcker som har skapat stora förändringar i mitt liv. Det är en blandning av både kokböcker, fakta och "hitta dig själv böcker." 
 
En fin liten stig. 
 
Visst är det en skön känsla att hålla en bok i din hand? Mobilen är bra, men jag vänjer mig nog aldrig vid att läsa längre texter i den. Ibland är det skönt att "vägra mobil." Jag försöker sitta på t-banan och låta bli att ta upp den. Att bara koppla av och titta ut genom fönstret. 
 
På min semester ska jag försöka läsa lite lättsammare böcker och inte bara "utveckla dig själv böcker", haha. Fast just nu ser jag fram emot att få luta mig tillbaka på bussen och läsa min nyinköpta fina bok!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
Midsommar och singel
Jag var och bowlade med mitt jobb igår. Det var jätte kul och varje gång tänker jag: "Nu får det inte dröja så länge till nästa gång." Det konstiga är när jag kommer hem sent så kan jag aldrig "bara gå och lägga mig." Igår kollade jag ett avsnitt av Robinson. Nu är de final så det är inte så många avsnitt kvar. 
 
Just nu funderar jag på Midsommar. Jag har "tappat traditionerna" sedan jag blev singel, men jag brukar inte bry mig så mycket, fast i år vill jag inte vara hemma. Det är inte för att det är Midsommar, utan för att vi är långlediga och jag skulle vilja njuta av de dagarna fullt ut och få mycket sol.
 
På väg hem i kvällsljuset.
 
Det hade varit härligt med hela dagar ute, men det är svårt eftersom jag inte ens har en balkong. Jag har kollat spahotell både i Trosa, Varberg, Utö ..., ja, massor av ställen. 
 
Just nu känner jag att det har varit mycket på jobbet och annat runtomkring mig så jag hade behövt att bara få koppla av och jag bryr mig inte att jag ska vara själv.
 
När du är singel är ingenting självklart längre.
 
Vår fina rhododendron som finns på vår gård. Den är tidig i år!
 
Jag har blivit supertråkig och jag är nöjd med att "bara få vara." Det hade varit härligt att hitta ett boende nära havet. Sova länge, sola, träna, läsa och skriva. Tids nog så träffar jag någon eller några att skapa traditioner med. Det gäller att se sig omkring och inse att det finns fler som är "singlar."
 
Egentligen så hade jag inte behövt vara själv. Jag hade kunnat engagera mig för att kunna fira med någon annan så varför gör jag inte det?
 
Det hade varit härligt att sitta på en uteplats eller balkong och bara njutit av de fina kvällarna. 
 
Ärligt talat så tycker jag att det jobbigaste är vad andra tänker och inte att jag ska vara själv. Jag behöver koppla av och jag tänker åka någonstans där jag har människor omkring mig, men jag vet att mina nära och kära kommer att tycka synd om mig. Mina vänner kommer att säga "du hade ju kunnat fira med oss."
 
Det är klart att jag hade föredragit att vara med på Midsommarmiddag med vänner eller familj, men nu är jag ju min egen familj och ibland så känner du bara för att vara med den. 
 
Lamporna lyste igår när jag gick hem.
 
Allt har väl sin tid. I år kommer jag att ha en lugn och skön långhelg någonstans där jag kan njuta av förhoppningsvis ett fint väder och få lite färg. Jag hoppas att jag kanske även kan jobba lite på något av mina projekt.
 
Det viktiga är egentligen inte vad som händer, utan hur du tar det. Jag vill njuta av min tid som singel för vem vet, en dag kanske jag ser tillbaka och säger "tänk vad bra jag hade det."
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
Idag är en ny dag.
Tänk vad vad otroligt inrotad jag är i mina vanor sedan så många år tillbaka. När jag var ung så kunde jag frossa i godsaker, ligga länge i tv soffan och älta saker som jag hade sagt eller gjort. I tonåren kunde det vara tufft ibland och jag åt mycket med mina känslor. 
 
Nu kan jag falla tillbaka på dessa vanor och jag förstår inte varför? Jag har mål som jag blir glad av att tänka på, ett jobb som gör att jag kan resa och jag är ingen tonåring längre. Det finns ingen anledning för mig att se ledsen ut.
 
Mamma och jag var på ett tapas ställe på Drottninggatan "Bistro Boheme" som jag verkligen kan rekommendera. Bra när du vill ta ett glas vin, men bara äta något lätt.
 
Kanske är det bara latheten i mig som gör sig påmind allt för ofta? Jag har ju hittat "min grej" att skriva och fotografera, men det känns inte som om jag kommer någon vart. Ofta har jag börjat med något utan att avsluta det, fast nu har jag faktiskt skrivit på den här bloggen i över ett år. 
 
Jag har andra spännande projekt på gång, tyvärr skapar de en del stress och frustration för mig just nu. Det känns som om tiden inte räcker till och det är så mycket som jag vill göra. Lite känns det som nu eller aldrig. 
 
 
Efter en middag med familjen i söndags följde jag med mamma som skulle se en av mina brorsdöttrar dansa. Jag hade ju så mycket att göra och skulle hem ... Det påminde mig också om alla de saker som jag har börjat med, men som inte blev så mycket mer.
 
Jag höll på med dans en period, det var under dansfebern då "Fame" gick på tv. Jag gick kurser och jag dansade nästan varje dag hemma. Det är inte så att jag känner någon bitterhet, men jag behöver bli påmind om "att inte ge upp så lätt."
 
 
Jag förberedde lunch till jobbet igår, sedan frossade jag i nötter och såg Robinson. Haha, det är svårt att bryta vanor även fast det inte "känns som jag längre." Jag ska erkänna att jag "tröståt" så jag måste inse att jag inte behöver tröstäta eftersom jag har hittat det jag vill göra och jag är inte längre den osäkra tonåringen. 
 
Vad jag inte vill göra är att ge upp och sluta med det jag gör och som jag brinner för. Allt som jag har på gång för att om ett år göra något annat. Göra det som jag allra helst vill och som jag tycker är kul. 
 
Ge aldrig upp!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson