ByPhyllis

På egen hand
Då är "kick starten" slut och vi som har varit med om de här trettio dagarna med övningar, peptalk och eftertanke träffades i söndags för en gemensam träning. Nästa kör igång i april utifall någon är intresserad. Om jag har "kommit av mig" kommer jag att gå med igen.
 
Nu är det dags att kämpa vidare på egen hand! Under de här dagarna så har vi alla antecknat varje dag. Jag tänker gå tillbaka och se vad jag har skrivit för nu går det inte längre att gå in på sidan. Vi fick också recept och tips på "hälsobutiker" på "söder" som var toppen!
 
Måndag morgon. Underbart med all snö!
Spillde ut mitt te på Espresso House, men han som jobbade var så trevlig så det blev ändå en bra start på dagen!
 
Jag kämpar på jobbet för att inte stressa och jag märker att jag överhuvudtaget är lättstressad. Jag har en bakgrund där jag var nära att gå in i väggen. Det var fem år sedan, men det känns som om det alltid har satt ribban för min stresstålighet. Femtioplus som jag är så andra "symptomer" börjar visa sig.
 
Det är mycket som händer, haha, men jag ser det som något nytt och spännande som sker i mitt liv! Därför var det perfekt med kick start, vi fick lära oss att ta oss tid för oss själva. 
 
Inga joggingturer just nu utan bara promenader efter jobbet i lagom takt så ofta det går. 
 
Det har hänt så mycket i min kropp den senaste tiden så jag tänker ta det lugnt. Jag kommer att satsa på promenader, styrkeövningar och yoga. Så underbart att ta hand om sig själv och sitt välmående. Det kommer kanske bli en "tråkig" tid med helger då det inte händer så mycket.
 
Armövningar i måndags. 
Kanske en bok jag ska köpa eller något liknande ...
 
Det har varit några stress situationer som jag har känt av, men det tar väl tid att komma underfund med sina begränsningar. I måndags blev det en promenad och armträning och igår en promenad och ryggövningar. Det blir bara lite mjölk på jobbet i mitt te, men jag funderar på att ta med mig min havredryck. Gluten har jag också nästan helt lyckas undvika.
 
Ny anteckningsbok är inköpt. Varje dag så skriver jag om vad jag ska "göra idag" för att nå dit jag vill.
Nu kör vi!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
Drömmar
Jag vaknade i morse med en idé i mitt huvud om att "du kan ta pension när du fyller femtiofem". Jag har för mig att jag har läst det någonstans? Det är ju så mycket jag vill göra, men så lite tid! 
 
Kanske hade jag kunnat driva någon liten business vid sidan av så att jag hade klarat mig och när min pension tar slut hade jag kunna livnära mig på den?
 
Ibland poppar det upp saker som du undrar vad det kom ifrån. 
 
Som en av mina brorsdöttrar säger att hon vill träffa en man som äger ett slott. Det kanske vore något. 
En härlig promenad med kameran. 
 
Det känns som om jag jobbar för mycket, inte för att jag inte gillar att jobba, men hur ska jag hinna med allt annat? Fotografi kursen är bland det viktigaste för mig just nu. Jag pluggar till och från jobbet och sedan blir det fotoprojekt på helgerna. 
 
Fast i helgen hände något. Plötsligt så känns det som om jag inte kan någonting. Det snurrar i huvudet med alla "regler" och övningsuppgifter som jag ska göra. Det ska bli skönt med sommarlov för det tänker jag ta när den här kursen är klar. Sedan får det bli eget "experimenterande" och privat kurser. 
 
Härligt med lite drömlika bilder.
 
Jag försöker tänka varje morgon: "Vad ska jag göra idag för att komma närmare min vision?" 
 
För mig passar det bäst med att ta ett litet steg i taget. Jag har en massa småprojekt på gång både vad gäller mitt "framtidsyrke", men också investeringar som jag vill göra. Ibland glömmer jag bort att det inte går att göra allt på en gång och då protesterar min kropp eftersom jag inte klarar för mycket stress. 
 
I helgen var jag med på ett träningspass med min "e-klubb". Det var som en extra kick vad gäller träningen. Sedan passade jag på och hälsa på min bror som bor i närheten av där vi var. Det blev en härlig helg där jag kunde få in det bästa av allt!
 
Jag väntar på en "aha upplevelse" där jag kommer på hur jag vill ha mitt liv och min framtid ... 
Fram tills dess så blir det att ta en dag i taget ...
 
Tack vare den fantastiska podden: "Tomas och Dennis" så har jag kommit på att "grubblande" inte tar dig någonstans. Jag vet att jag en dag kommer på vad "jag ska bli". Just nu är jag singel och min familj består bara av lilla mig, men jag är ändå lycklig. Det kommer vissa dagar då jag kan känna mig ensam, men då tänker jag på den super bra podden och jag förstår att det bara är tankar som får mig att inte vara glad. 
 
Det är precis som min kära mormor alltid sa: "Efter regn kommer sol". 
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stanna upp i vardagen
Jag var på manikyr igår som jag egentligen inte borde unna mig eftersom jag har resor att spara till. Ibland "glömmer jag bort" och går på i gamla vanor. Vi pratade om varför vi stressar i vardagen och ibland utan att det går att förstå varför.
 
Hon som gjorde min manikyr kom ursprungligen från Örebro och i början så reagerade hon på hur alla sprang till t-banan. Nu efter några år var hon likadan. Hon sa att hon skämdes lite för det eftersom hon hade skämtat om det tidigare. 
 
Varför stressar du?
 
Jag rusar inte längre på som jag brukade göra. Det kanske har med åldern att göra eller att jag har frågat mig själv "varför". Häromdagen kom jag att tänka på en film som var så vacker. Den heter "Ett rum med utsikt". En av huvudrollsinnehavarna skrev ett frågetecken överallt. Jag minns att jag inte förstod vad det innebar. 
 
Vardagen är underbar. Här vill jag vara ...
 
Det kanske är det vi ska göra. Fråga oss själva "varför" lite oftare? Jag har märkt att när jag skyndar på så blir det nästan lite jobbigt att stanna upp. Till exempel när du måste kolla på Google maps för att du inte hittar. 
 
Jag minns när jag hade varit i Australien och kom hem. Då kände jag mig förändrad fastän jag bara hade varit där drygt en månad. Jag hade påverkats av människorna och jag kände mig mycket mer öppen. Det var svårt att sitta på tåget och inte prata. Sedan dröjde det inte länge förrän jag var tillbaka i "min bubbla" igen.
 
Härliga kvällspromenader!
 
Igår när jag åkte hem med t-banan så satt de två äldre damer mittemot mig. Jag hade hörlurarna på mig och jag var lite frånvarande. En av dem började prata med mig och jag fick snabbt ta av mig mina lurar. Hon sa att hon tyckte att min ring var fin. 
 
Det är en ganska stor ring, så det var väl därför som hon reagerade på den. Sedan kommenterade hon mina jeans som har lite guldaktiga revärer. Jag kände mig nästan lite granskad, hihi, men det var kul med en pratstund. Efteråt så kände jag hur ett leende kom fram hos mig. Tänk att det inte behövs så mycket. 
 
Det var en person som jag pratade med som inte hade upptäckt lamporna i trädet, fast jag är likadan ...
 
Det ska bli härligt att komma ut och resa i år! Jag ser fram emot att komma ur min "bubbla" för en stund.
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson