ByPhyllis

Magiska vindar
Jag cyklade hem från jobbet i fredags och det var lite "magiska vindar." Har ni sett filmen "The Holiday" när Kate Winslet och Jack Black träffas för första gången. Det blåser kraftigt och Jack Black säger att det är Santa Ana vinden och när den blåser så kan vad som helst hända. 
 
Lite så kände jag i fredags, haha. Det var också en magisk himmel. Nu skulle jag hem och packa ner det sista i min resväska och sedan skulle jag iväg och hämta hyrbilen. När jag ska köra är jag alltid osäker på var jag ska hamna, men nu hade jag bestämt mig för att för första gången använda min gps på mobilen.
 
På väg hem från jobbet. Så vackert ljus det var.
 
Jag överraskade faktiskt mig själv. Allt flöt på bra. I Uppsala stannade jag för att äta "middag." Jag gillar halloumiburgaren på Max. Sedan körde jag i ett sträck. Det blev en otroligt vacker himmel när solen gick ner. 
 
Plötsligt var det en bil bakom mig som blinkade frenetiskt. Jag tänkte att det måste vara fel på mina bakljus. Precis efter så såg jag en p-plats och jag blinkade för att köra in där. Tanken slog mig att det kanske inte var så smart eftersom det var mitt i natten och p-platsen låg ödsligt. Jag körde vidare istället. När jag kom förbi såg jag att det var en bil som hade stannat där med ljusen på. Kanske att det var ett rånförsök?
 
 
 
Jag kom väl fram och dagen efter åkte mamma och jag för att titta på ett objekt som kanske kan bli mitt framtida sommarställe? Det var mitt ute i vildmarken, men det var ju också det som gjorde att det var ett lågt pris. Bredvid var det fast boende och det fanns till och med ett byalag. 
 
Min förhoppning hade varit att boka in flera visningar den här veckan, men det kanske räcker med en? Du skulle kunna flytta in direkt, men hela huset behöver fräschas upp och det var dags att byta taket. Fast kanske det är charmen att nästan inget är gjort sedan nittonhundrafyrtioåtta då det byggdes? En massa detaljer är bevarade. 
 
Fin natur omkring. 
Det kanske inte är världens vackraste, men jag fick i alla fall den rätta känslan. 
 
Om jag skulle köpa ett hus skulle mitt liv helt förändras. Jag hade fått ge upp långresor och den vardagslyx som jag unnar mig idag. På helgerna så hade jag fått köra hit och jobba med mitt hus. Det skulle innebära att jag också måste skaffa mig en bil. 
 
När jag gick ut på verandan så föreställde jag mig själv med en kopp kaffe sittandes här och se ut över den fina utsikten. 
 
En lagom stor trädgård.
 
Jag gör ett försök och sedan får jag se om jag kommer hela vägen fram. Nu ska jag tänka på hur jag vill ha min framtid och om ett hus som kräver en massa kärlek kan få plats i mitt liv. 
 
Tusen kramar 
 
Phyllis Andersson
Farväl av Belfast
Det kommer att bli lite sorgligt att skriva om de sista dagarna i Nordirland. Jag befinner mig just nu i Hälsingland, min andra resa för i år och jag är på besök hos min mamma. Jag känner mig oartig som sitter här och skriver, men hon är van vid det här laget. :-)
 
Giant´s Causeway hotel var verkligen en magisk plats. Vi hade ställt klockan på sex för att komma ut tidigt. Jag är alltid lite yr på morgonen och jag undrade för mig själv vad jag gjorde uppe så här tidigt. Jag gick ut före L. 
 
Det var bara jag och havet. :-)
 
Det var inte nog med att vi var uppe i ottan, det var också stormigt ute, men det regnade i alla fall inte. Min plan var att fotografera vattnet med "lång slutartid" för att få fram en lite dimmig effekt. Det är ändå något särskilt med morgonluften och att vara helt själv. 
 
Längs vägen som jag gick, brukar det annars vara en buss som kör fram och tillbaka med de turister som inte ville ta sig ut till fots. På parkeringsplatsen stod det också några turistbussar. Det verkar vara många från USA på besök. Du hör också franska. 
 
Denna stenformation fortsätter under vattnet ända till Skottland. Därav namnet "The giants´s causeway."
 
The Giant´s Causeway betyder "jättarnas gångbro." Den här bilden ger inte rättvisa av den fantastiska syn som mötte dig när du kom fram. Det var något sagolikt över platsen. Jag klättrade ut på stenarna, men som tur var så upptäckte jag det i tid att det var livsfarligt där ute med den starka blåsten. 
 
Det gick nästan inte att stå längst ut, så jag satte mig på huk för att kunna fotografera. Eftersom jag håller på och gör en fotobok av mina resor så har jag bara med några få bilder här på bloggen. Min dröm är också att ha en fotoutställning som ska handla om de tre resor som jag gör i år. 
 
Både jag och min kamera har våra begränsningar. Det blev ingen dimma.
 
Det var speciellt att sitta här ute själv och fotografera. Att vänta in den rätta vågen. Det var halt och blåsigt, men det var värt det. Det var till och med värt att ställa klockan i morse. Sakta började det komma andra turister.
 
Det var också kul att få ett foto på "The Giant´s Causeway" med människor i bakgrunden. Då inser du hur mäktigt det är. Jag och L hade telefonkontakt. Vi lyckades gå om varandra. Jag var frusen och bestämde mig därför för att gå tillbaka till hotellet. 
 
En välförtjänt latte.
 
Det var en ung kille som jobbade där och som bland annat serverade oss middagen föregående kväll. Han gjorde nu min latte. Han såg tuff ut med en massa tatueringar. Nu stod han och hade en utläggning om vädret. Han sa att det var vana vid att det ena stunden är regn och för att sedan bli varmt och soligt. 
 
Det var ungefär som livet sa han. Det är regn ena stunden och sedan blir det sol. Han sa det på ett sådant fint sätt och med glimten i ögat. Det påminde mig om att aldrig ha fördomar om människor. 
 
Detta var verkligen en kornig och "vad har jag gjort med håret" bild. Jag hade lite för hög ISO. 
 
Jag tror att L också var nöjd med sin morgon. Hon hade gått runt och fotograferat precis som jag. Sedan njöt vi av den goda frukosten och till vår glädje upptäckte vi att de hade vår favorit här också. Den söta och goda grapefrukten. 
 
Om du åker hit så kan jag rekommendera att stanna minst två övernattningar eller varför inte längre? Att ha detta som utgångspunkt till att upptäcka omgivningarna. 
 
Vi sa adjö till de vackra och magiska omgivningarna och körde mot Belfast igen. 
Pubmat. Vilken kontrast mot där vi precis kom ifrån. 
Lite jam session på "The dirty Onion."
Vi hann med en marknad på lördagen innan vi skulle åka. 
I väntan på taxin på vårt B&B. 
 
Jag är så lycklig att vi körde i alla fall så att vi fick en mer nyanserad bild av Nordirland.
 
Lyssna aldrig på dina fjärilar i magen om de bara handlar om rädsla för att gå utanför din komfortzon! Jag kramade om L efter att vi hade lämnat in bilen. När du kör så känner du mycket ansvar för den som är med. När du kör själv så är det annorlunda. L var en sådan bra kartläsare så allt blev så lyckat till slut. 
 
Jag vill tillbaka igen så istället för farväl så blir det "vi ses igen"!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Magiska platser
Jag minns när jag skrev en resedagbok en gång i tiden och en väninna hade så roligt åt mig för att jag var så aktiv. Lite så kände jag mig igår. Jag cyklade till jobbet som är cirka en mil. Sedan cyklade jag till min flamencoträning inne i stan som är ungefär en mil till. Vi dansade i en och en halv timme. Efter det så blev det en hemfärd på nästan två mil. 
 
Jag ville så gärna njuta av den soliga kvällen och få motion samtidigt. Det känns som om min kropp föredrar att cykla just nu mot att springa och vilken frihetskänsla det ger.
 
Då var vi framme vid vårt hotell!
 
L:s och min resa fortsätter i Nordirland och nu hade vi nått vårt mål: "Causeway Hotel." Jag tror att vi bägge var förstummade över den vackra vy som mötte oss. Nu när jag ser bilden så tänker jag lite badort typ Torquay och "Pang i bygget", haha. 
 
Detta var en magisk plats och det var även hotellet. Det är bland det mysigaste hotell som jag någonsin har bott på och du fick känslan av att vem som helst bara hade kunnat komma förbi och det hade funnits ett rum ledigt. 
 
Vi hade bokat ett stort rum och jag hade sängen i ena hörnan. 
Det gick inte att få nog av den vackra utsikten. 
 
Jag har alltid älskat hotell miljöer. Här hade jag velat bo en vecka för att utforska det som finns omkring. Det var många saker som vi hade planerat att se, men vi ville inte stressa så vi koncentrerade oss på Giant´s Causeway istället. 
 
De sitter ändå kvar i bakhuvudet de platser som vi ville besöka. Jag är säker på att de är lika magiska som den här platsen. Det kan ju vara en anledning att åka tillbaka igen. 
 
Den enda platsen på Irland som ingår i "Världsarvslistan." 
Här fanns det också ett "Visitor centre" och en pub där det satt folk ute på kvällarna. 
 
Eftersom vi skulle upp i ottan nästa dag, så ville vi förbereda oss och se oss omkring åt vilket håll vi skulle gå för att komma ner till "Giant´s Causeway." Jag vet hur trött och förvirrad jag är på morgonen, då vill jag helst ha en snitslad bana, haha. 
 
Jag ville upp och fotografera tidigt på morgonen innan alla andra turister hade kommit igång. Jag håller fortfarande på och experimenterar med min kamera och lär mig de grundläggande sakerna. 
 
En vacker byrå i matsalen.
Fantastisk mat!
 
När vi satt i matsalen och njöt av vår middag kändes det lite som om vi var med i en Agatha Christie film. Det var den miljön. Personalen var väldigt avslappnad och trevlig. Folk satt med sina promenadskor och fritidskläder. Jag som var rädd att inte vara klädd.
 
Med den här fina utsikten från vårt fönster var det inte svårt att komma till ro. 
 
Vilken härlig dag vi hade varit med om! I veckan ska jag skriva om våra två sista dagar i Nordirland. Tänk egentligen vad mycket du hinner vara med om på knappt en vecka.
 
Min cykeltur igår kväll. Nu vill man njuta av den svenska sommaren!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson