Kustvägen i Nordirland
Jag googlade på om du skriver "på" eller "i" Nordirland? För mig känns det mest naturligt att säga "i" ...
När jag la mig den kvällen hade jag lite fjärilar i magen. Jag kör inte bil så mycket hemma och nu skulle vi hyra bil på vår tredje dag och bege oss norrut.
Eftersom jag har kört mycket vänstertrafik, mer än hemma den senaste tiden, så erbjöd jag mig att köra och jag tycker ju att det är kul också. Till slut så somnade jag i alla fall.
Vilken frihetskänsla det var att komma iväg!
Vi ändrade oss från att hyra bilen i Belfast till att ta en taxi till "Belfast City Airport" och köra därifrån istället. Då slapp vi snurra runt i staden och vi kom ut direkt på de stora vägarna. Det kan jag rekommendera. Lise var en jätte bra kartläsare så jag kände mig genast lugn. Jag upptäckte också hur kul det är att köra, vilket jag lätt glömmer bort.
När vi hade hamnat på rätt väg så var det i princip bara att följa kusten och nu kunde vi njuta fullt ut av det otroligt vackra omgivningarna. Vi hade diskuterat lite om att inte köra, både för mina fjärilar i magens skull, men också för att vi kände att vi ville se mer av Belfast.
Vad glad jag är att vi kom iväg!
Vi fick en så bra karta hos Hertz så vi klarade oss utan gps:en. Det är ju kul också att studera omgivningarna på kartan, jag är nog lite gammalmodig, haha. Om du fortsätter att köra längs kusten norrut så kommer du till sist fram till "turistvägen." Vi sa flera gånger till varandra när vi passerade den ena mysiga platsen efter den andra och lite smått "ödsliga" hotell och pensionat "att här hade man kunnat bo."
På något ställe tänkte jag till och med: "Det här hade varit en annorlunda men härlig plats för en smekmånad." Det var omgivningar som gav mersmak och jag kände att hit vill jag komma tillbaka flera gånger. Tänk att ta en eller två veckor och bila runt från Belfast runt kusten och till den irländska kusten. Det hade varit en häftig resa!
Det blev mycket fotograferande på vårt första stopp.
Det var många platser som vi hade velat stanna på, men eftersom vi inte hade en aning vad som låg framför oss ville vi komma en bit på väg. Det var så roliga ortnamn efter vägen som: Carrickfergus eller Ballygalley. Så typiskt irländskt.
Till slut så tog vi i alla fall en paus och körde av till en stor parkeringsplats där det till och med fanns toaletter. Det var en underbar känsla att andas in havsluften. Det var som om man aldrig ville köra därifrån. En man kom förbi och plockade skräp så vi gjorde en god gärning och tog med oss lite tråkig plast som låg på stranden.
Ända sedan jag såg "vita stenen" på tv som barn älskar jag den här typen av stenar ... Nu blir den en souvenir.
Vi körde vidare norrut mot vårt mål som var "The Giant´s Causeway" och till vårt hotell som heter nästan likadant.
Nu ska jag aldrig glömma bort hur härligt det är att bila och jag ska inte bry mig om att det ibland kan dyka upp fjärilar i min mage.
Tusen kramar
Phyllis Andersson
