ByPhyllis

Hemma igen
Nu har jag snart jobbat min första vecka efter att ha levt cowboyliv och njutit av solen i Florida. Jag var bara där i två och en halv vecka, men fortfarande kan jag vakna och undra var jag är och drömma oroligt. Det var skönt att ha fyra dagar ledigt när jag kom hem. 
 
Det blev inte jätte mycket motion i USA så det var härligt att börja cykla till jobbet igen. 
 
Jag bodde på Dryhead Ranch i Montana en vecka och jobbade med att fösa kor. Vi red cirka fem till sex timmar om dagen. Det handlade mycket om att vänta och passa på korna, så det var inte mycket vild galopp över vidderna. Då kan du istället åka på det som kallas "Dude Ranch." Det är mer avkoppling och semesterfeeling. 
 
Jag såg att det till och med finns yogaresor du kan göra och bo på en ranch. När du åker på en "working ranch" finns det också olika grader av tufft arbete. Veckan efter att vi var på ranchen skulle det bli tuffare jobb med ännu längre dagar. 
 
I helgen försökte jag vara ute så mycket som möjligt för att få dagsljus och komma in i normal dygnsrytm.
Det första jag reagerade på när jag kom hem var de vackra höstfärgerna.
 
Det var underbara hästar som jag saknade redan efter några dagar i Florida. Fastän jag inte hade ridit på ett tag glömde jag nästan bort att jag satt på en häst när du såg ut över Klippiga bergen och den oändliga himlen. Jag förstår att det kallas för: "The big sky country."
 
Vi såg mycket djur, både antiloper, hjort, bighorn, svartbjörn, coyote och vi hörde en skallerorm. Som tur är så varnar de! Det fanns även mountain lion, men dem såg vi aldrig. De spanade säkert på oss från säkert avstånd utan att vi visste om det.
 
På väg hem från en långpromenad och utegymmet.
 
Varje morgon gick jag upp några timmar före de andra i mörkret för att hämta kaffe i köket som låg en bit bort. Jag hade det lite extra lyxigt med en egen stuga, fast då bodde jag en bit från resten av gänget. Jag fick tända ficklampan och leta mig fram i mörkret. Då tänkte jag på både svartbjörnar och mountain lions. 
 
Sedan satte jag mig för att skriva om allt som hände. Jag tänker göra en fotobok om min USA resa och ha en utställning!
 
Vem vet, en dag kanske jag åker tillbaka och njuter av de fantastiska vidderna igen. 
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress