ByPhyllis

Vardagspusslet
Har du också svårt att få ihop ditt vardagspussel?
 
Jag hörde någonstans att du har tre val. Antingen att acceptera som det är, göra något åt det eller lämna. Av de valen så är det "acceptera" som ligger närmast mig och att göra något åt det. Jag ska försöka luta mig tillbaka och inse att det är så här det är just nu och att inte "försöka så mycket."
 
Det låter i alla fall som det skönaste valet, haha. När jag får tid som nu på morgonen så försöker jag göra det som är viktigt för mig. Det ska också bli härligt med de "röda dagar" som kommer. 
 
Det ger ett sådant tryggt intryck de gamla och ståtlig träden i allén nära där jag bor.
 
Jag har redan planerat Midsommar då jag ska åka ut i Skärgården och övernatta där fredag till söndag. Eftersom jag bor i lägenhet och inte har någon balkong så vill jag helst resa bort för att njuta av sommaren.
 
Det är första gången jag gör något sådant. Annars har jag varit hemma om jag inte har bestämt något med någon annan. Först kändes det lite konstigt, men nu är jag glad att jag har bokat. 
 
 
Nästa vecka är det vår Nationaldag. Vad ska man då göra? Förra året var jag med min bror och familj på Skansen. Jag ska på en AW med jobbet dagen innan så det hänger kanske på hur vild den blir, hihi. Allt går inte att planera ...
 
Nu har jag börjat prova att cykla till jobbet. Jag är så otroligt tacksam för min GPS som tar mig fram på jätte fina vägar. Det går bara fel när jag inte lyssnar på vad hon säger och jag tror att jag vet bättre. Det var en kollega som inspirerade mig. Jag vågar inte säga till henne att det tar dubbelt så lång tid för mig. 
 
Jag skulle ha döpt det här inlägget till "Allén" istället ...
 
Visst är det en härlig känsla när träningen börjar ta form och den inte bara blir sporadisk? Mina joggingturer börjar bli regelbundna och även besöken på utegymmet. Det är härligt med cykelturerna och ibland promenaderna efter jobbet. Det är passen på E-klubben som jag ska komma underfund med hur jag vill lägga upp dem. 
 
Om du gillar att träna, har du hittat vad du tycker är kul?
 
För mig är det kvällarna som är "svåra." Jag vet, jag ska luta mig tillbaka och ta det lugnt, men sedan är det saker som jag vill göra något åt. Jag har insett att det är viktigt att vara medveten om vad man gör. Ofta så gör jag saker av "gammal vana" eller av en automatisk reaktion. 
 
Sista allé bilden för idag. :-)
 
Den insikten har jag fått av Eckhart Tolle som jag lyssnar på när jag diskar eller göra annat pyssel. Min tidstjuv är Netflix eller gamla dvd filmer som jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett. 
 
På morgonen gör jag de saker som kräver mest av mig. På kvällen ska jag kanske spara det som som är viktigt, men mest lättsamt? Då har jag nämligen minst energi. 
 
Nu ska jag luta mig tillbaka och låta saker komma till mig och inte försöka så mycket. Jag vill acceptera hur saker och ting är. Eller som man brukar säga: Att gilla läget. :-)
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson 
 
 
 
 
 
 
Midsommar och singel
Jag var och bowlade med mitt jobb igår. Det var jätte kul och varje gång tänker jag: "Nu får det inte dröja så länge till nästa gång." Det konstiga är när jag kommer hem sent så kan jag aldrig "bara gå och lägga mig." Igår kollade jag ett avsnitt av Robinson. Nu är de final så det är inte så många avsnitt kvar. 
 
Just nu funderar jag på Midsommar. Jag har "tappat traditionerna" sedan jag blev singel, men jag brukar inte bry mig så mycket, fast i år vill jag inte vara hemma. Det är inte för att det är Midsommar, utan för att vi är långlediga och jag skulle vilja njuta av de dagarna fullt ut och få mycket sol.
 
På väg hem i kvällsljuset.
 
Det hade varit härligt med hela dagar ute, men det är svårt eftersom jag inte ens har en balkong. Jag har kollat spahotell både i Trosa, Varberg, Utö ..., ja, massor av ställen. 
 
Just nu känner jag att det har varit mycket på jobbet och annat runtomkring mig så jag hade behövt att bara få koppla av och jag bryr mig inte att jag ska vara själv.
 
När du är singel är ingenting självklart längre.
 
Vår fina rhododendron som finns på vår gård. Den är tidig i år!
 
Jag har blivit supertråkig och jag är nöjd med att "bara få vara." Det hade varit härligt att hitta ett boende nära havet. Sova länge, sola, träna, läsa och skriva. Tids nog så träffar jag någon eller några att skapa traditioner med. Det gäller att se sig omkring och inse att det finns fler som är "singlar."
 
Egentligen så hade jag inte behövt vara själv. Jag hade kunnat engagera mig för att kunna fira med någon annan så varför gör jag inte det?
 
Det hade varit härligt att sitta på en uteplats eller balkong och bara njutit av de fina kvällarna. 
 
Ärligt talat så tycker jag att det jobbigaste är vad andra tänker och inte att jag ska vara själv. Jag behöver koppla av och jag tänker åka någonstans där jag har människor omkring mig, men jag vet att mina nära och kära kommer att tycka synd om mig. Mina vänner kommer att säga "du hade ju kunnat fira med oss."
 
Det är klart att jag hade föredragit att vara med på Midsommarmiddag med vänner eller familj, men nu är jag ju min egen familj och ibland så känner du bara för att vara med den. 
 
Lamporna lyste igår när jag gick hem.
 
Allt har väl sin tid. I år kommer jag att ha en lugn och skön långhelg någonstans där jag kan njuta av förhoppningsvis ett fint väder och få lite färg. Jag hoppas att jag kanske även kan jobba lite på något av mina projekt.
 
Det viktiga är egentligen inte vad som händer, utan hur du tar det. Jag vill njuta av min tid som singel för vem vet, en dag kanske jag ser tillbaka och säger "tänk vad bra jag hade det."
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
Idag är en ny dag.
Tänk vad vad otroligt inrotad jag är i mina vanor sedan så många år tillbaka. När jag var ung så kunde jag frossa i godsaker, ligga länge i tv soffan och älta saker som jag hade sagt eller gjort. I tonåren kunde det vara tufft ibland och jag åt mycket med mina känslor. 
 
Nu kan jag falla tillbaka på dessa vanor och jag förstår inte varför? Jag har mål som jag blir glad av att tänka på, ett jobb som gör att jag kan resa och jag är ingen tonåring längre. Det finns ingen anledning för mig att se ledsen ut.
 
Mamma och jag var på ett tapas ställe på Drottninggatan "Bistro Boheme" som jag verkligen kan rekommendera. Bra när du vill ta ett glas vin, men bara äta något lätt.
 
Kanske är det bara latheten i mig som gör sig påmind allt för ofta? Jag har ju hittat "min grej" att skriva och fotografera, men det känns inte som om jag kommer någon vart. Ofta har jag börjat med något utan att avsluta det, fast nu har jag faktiskt skrivit på den här bloggen i över ett år. 
 
Jag har andra spännande projekt på gång, tyvärr skapar de en del stress och frustration för mig just nu. Det känns som om tiden inte räcker till och det är så mycket som jag vill göra. Lite känns det som nu eller aldrig. 
 
 
Efter en middag med familjen i söndags följde jag med mamma som skulle se en av mina brorsdöttrar dansa. Jag hade ju så mycket att göra och skulle hem ... Det påminde mig också om alla de saker som jag har börjat med, men som inte blev så mycket mer.
 
Jag höll på med dans en period, det var under dansfebern då "Fame" gick på tv. Jag gick kurser och jag dansade nästan varje dag hemma. Det är inte så att jag känner någon bitterhet, men jag behöver bli påmind om "att inte ge upp så lätt."
 
 
Jag förberedde lunch till jobbet igår, sedan frossade jag i nötter och såg Robinson. Haha, det är svårt att bryta vanor även fast det inte "känns som jag längre." Jag ska erkänna att jag "tröståt" så jag måste inse att jag inte behöver tröstäta eftersom jag har hittat det jag vill göra och jag är inte längre den osäkra tonåringen. 
 
Vad jag inte vill göra är att ge upp och sluta med det jag gör och som jag brinner för. Allt som jag har på gång för att om ett år göra något annat. Göra det som jag allra helst vill och som jag tycker är kul. 
 
Ge aldrig upp!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson