ByPhyllis

Murar i Belfast
Jag ville så gärna bada igår och jag kände mig som en riktig optimist som cyklade iväg fastän det började bli mulet och du kunde känna några droppar. Det blev ett dopp, som i och för sig var jätte härligt och jag hann sitta en liten stund, men sedan blev det att ge upp.
 
Regnet kom och du kunde höra åskan på avstånd. Den här sommaren vill jag bada och sola mycket. Förra året blev det en soldag tror jag och inget bad. Annars blev det en lugn helg. Jag sov länge i lördags. Lite fotboll har jag sett. Vi tippar på jobbet. Jag ligger tvåa just nu, jippi! Men det är väldigt tillfälligt om inte mirakel sker. :-)
 
 
Vår färd med "The black taxi tour" i Belfast fortsätter. Vår guide hade varit med om ett attentat. Han hade åkt i en taxi och hans fru och son hade åkt i en annan taxi. De skulle åka till en fiskbutik om jag förstod rätt. Precis när han kom fram så smällde bomben. Han hamnade på sjukhus och just då visste han inte hur de hade gått för hans fru och son. 
 
De hittade som tur var varandra på sjukhuset. När han berättade det här så kom det tårar i hans ögon och han sa att det tog många år innan han klarade av att åka dit igen. Jag tror att det handlade om attentatet ovan som han berättade om.
 
 
 
"Fredsmuren" delar katolska och protestantiska områden i västra Belfast. På natten så stängs plåtdörrarna för att öppnas igen nästa morgon. Vår guide berättar att de fick höja den efter att den var byggd eftersom det kastades över saker till andra sidan. På många ställen är den 8–10 meter hög.
 
Den byggdes 1969 efter kravaller som kom att inleda konflikten i Nordirland.  Muren skiljer katolska Falls Road och den protestantiska Shankill Road som du kommer att höra talas om ifall du åker hit. Under oroligheterna var dessa gator "ground zero."
 
Nittonhundranittioåtta skrevs fredsavtalet på. Konflikten varade till tvåtusensju. 
 
Jag läste en artikel i Aftonbladet från tvåtusensjutton av Wolfgang Hansson att stödet för "The troubles" som konflikten kallades är minimal hos befolkningen.
 
I samma artikel läser jag om en dam som bor tjugometer från muren och hon säger: "Jag skulle aldrig bo kvar här om de tog ner muren, säger hon. Jag litar inte på den andra sidan. Även om det är lugnt nu är det inte länge sedan de kastade både tegelstenar och golfbollar mot oss." 
 
 
I artikeln skriver Wolfgang: "Intrycket är att båda sidor försöker hålla liv i sina minnen från de våldsamma åren och hylla sina martyrer.
 
Men frågan är vad det betyder för framtiden. Går det verkligen att ha kvar dessa våldsamma motiv och höga murar och ändå nå försoning och bevara freden?"
 
Resan fortsätter ...
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
The Black taxi tour
Engelskan är lite svår att förstå här ibland och jag har upptäckt att de förstår L bättre än mig, haha. Under vår första dag så flanerade vi i staden i försök att komma underfund med kartan och att orientera oss. Vi hann också uppleva en del sevärdheter. Nu skulle vi lära oss lite mer om historien.   
 
Plötsligt var han där, vår guide för dagen! Han frågade inte vad vi hette utan han kallade oss för girls eller guys, jag hade svårt att tyda vad han sa. 
 
Om jag förstod rätt så går de anhöriga fortfarande hit varje dag. 
 
Det var dags för vår "Black taxi tour" och vi skulle ut och se lite murar runt om i Belfast. Alla som jobbar som guide har själv drabbats på något sätt av det tidigare oroligheterna och våldet i staden. 
 
Det är vanligt med muralmålningar och inte bara för att sprida ett politiskt budskap utan också för att visa historiska händelser och för att hylla personer.
 
Vilhelm av Oranien eller mer känd som Vilhelm den III av England och hans segrar mot katolska Jakob den II av England och Irland i slaget vid Boyne 1690.
 
Den tolfte juli varje år är det en parad som bland annat firar denna händelse. Vår guide berättar att han lämnar staden den dagen som så många andra eftersom det brukar innebära en del oroligheter och att gator spärras av. Den dagen flaggas det på de protestantiska delarna av staden med den engelska flaggan. 
 
Det är mycket flaggor i staden. I den katolska delen flaggar man också med Palestinska flaggor och i den protestantiska med den Israeliska. 
 
 
Vår guide som visade mycket känslor under turen. Det var både skratt och tårar.
 
Om ni åker till Nordirland så kommer ni att komma i kontakt med ordet "Ulster." Det är den nordligaste provinsen på Irland. Det förnkippas också med det ursprungliga irländska ylletyget som kallades "Ulster."
 
En del av den protestantiska befolkningen i Nordirland föredrar benämningen Ulster på sitt hemland framför Nordirland även fast Ulster även omfattar tre grevskap som tillhör republiken Irland. Det finns också ett parti som heter UUP som betyder: Ulster Unionist Party.
 
L trivdes i förarsätet. :-)
Jag ser mer koncentrerad ut, haha. 
 
Det är svårt att resa till Belfast utan att ta in den mer allvarliga sidan som handlar om dess historia. Vi får hoppas på att bägge sidor en dag kan förlåta varandra. Det är inte lätt som svensk att förstå och ta in, vi som har levt så länge i fred.
 
Den spännande turen fortsätter.
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maranatha House
Visst är det mysigt att bo på hotell! Eller som vi gjorde i Belfast, pensionat. Jag tror att jag hade kunnat spendera en hel helg och bara rört mig några kilometer från hotellet. Att bara få vara och koppla av. Det som skulle ta mig en bit därifrån hade varit långa och sköna promenader.
 
Tidigare var ett "boende" bara någonstans att sova för mig och jag kunde bo hur som helst så länge det var rent. Nu kan jag mer och mer njuta av själva boendet. Men är inte atmosfären det viktigaste? 
 
Sådan lyx att sätta sig och få frukosten serverad. Gröten var jätte god.
Det doftade lilja i hela hallen och doften följde med när du gick uppför trapporna.
 
Det var skönt att äta en ordentlig frukost så att du klarade dig länge och det var inget problem här! Marian tittade konstigt på min burk med nescafé. Jag visste av erfarenhet att kaffet är väldigt svagt på många ställen så jag la i lite extra kaffe. Du kan dölja det i en annan burk också.
 
Vad är din frukostfavorit på hotell? Min är alla sorters flingor som jag blandar. Här var det också en jätte söt och god grapefrukt och bär. Både L och jag gillade dessa, så det måste ha tagit slut fort. Ägg mättar ju också bra. Jag äter ju bara fisk inte annat kött, men det var kul att se alla annorlunda korvar som L fick som du inte ser i Sverige.
 
I det gamla viktorianska huset fanns det ingen hiss. Givetvis bodde vi högst upp ...
 
För mig är en frukost i lugn och ro jätte viktigt. Jag vill sitta och njuta av mitt kaffe och inte bara rusa iväg. Det känns nästan som om det sätter prägel på hela dagen hur du börjar din morgon? Men det kanske bara är tankarna som biter sig fast och lurar dig.
 
Det är också skönt att känna sig lite ompysslad. Marian berättade gärna om restauranger, pubar och sevärdheter. Det var två par som satt bredvid oss första morgonen. Det ena paret var från Australien och det andra från USA. 
 
Den andra sidan vette ut mot takåsarna.
Jag kände sådan fridfullhet när jag såg ut över dem ... Vilka söta små bakgårdar!
 
Det ena paret verkade vara här under en längre tid och de bilade runt i landet. Det var nog paret från Australien. Efter en sådan lång resa vill man nog stanna ett tag. De hade fördelen med vänstertrafiken i alla fall. :-)
 
Det är två av mina favoritländer att resa i fastän jag bara har varit där en gång. Jag gillar människorna, de är så lättsamma och utåtriktade. De pratade mycket med Marian så det gick inte att undvika att lyssna. De hade nyligen rest norrut som vi skulle göra nästa dag.
 
Vår vältrafikerade gata utanför. Nu väntade vi på vår taxi.
 
Vi pratade med Marian och vi bad henne ringa och beställa en "Black taxi tour" som den heter. Då blir du visad runt under ungefär en och en halv timme i västra Belfast där du får se några av murarna.
 
Plötsligt var taxin där och vi skyndade ut. Det skulle bli spännande!
 
En teckning av L.
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson