Vara beredd på framgång
Då har jag satt mig ner som vanligt med mtt kaffe och jag ska skriva för första gången på länge. Min favoritstund på dagen.
Semestern känns avlägsen. Det var en av de härligaste semesterveckorna som jag någonsin har haft. Samtidigt känns det sorgligt, eftersom det inte blev av att jag köpte mitt hus. Jag sörjde det under en lång tid precis som du sörjer att du är olyckligt kär.
Stadsfest i Sundbyberg
Jag var på en dejt i Sundbyberg och det första jag ser när jag kommer från tvärbanan är en liten kiosk med "Hälsinge Hjortronsylt."
Jag har inte gett upp att köpa en sommarstuga och kanske att jag redan åker nästa helg för att gå på visningar. Först klarade jag inte ens av att titta på andra hus. Det var som att jag jämförde alla med mitt hus.
Nu går det bättre och jag har redan hittat ett som jag tycker väldigt mycket om. Problemet är bara att priset är för högt, men jag tänker inte hänga upp mig på ett objekt utan jag ska försöka boka in fler visningar.
Fika med en av mina mostrar och min mamma efter att jag hade varit och tittat på huset en sista gång.
En underbar helg med en joggingtur och promenader.
Har du också varit med om att du inte har varit beredd på att det du önskar och drömmer om blir verklighet? Så var det för mig. Plötsligt blev jag erbjuden att köpa ett hus och det skrämde mig. Jag låg till och med sömnlös en natt och jag var tvungen att gå upp och lägga mig i soffan.
Jag tänkte på hur jag skulle klara av att ta ansvar för ett hus, haha. Det låter som om jag skulle vara tjugo år och inte femtioplus. Men jag var orolig för ekonomin och tankarna kom hur jag skulle klara av att renovera huset själv.
På besök hos min bror som har köpt sin egen lägenhet. Kommer jag också att äga något i framtiden?
En vacker allé som leder förbi ett slott. Jag har alltid gillat slott ...
De flesta i min omgivning var skeptiska till huset och det var egentligen bara jag som gillade det. Det är ju också bara jag som behövde tycka om det. Ingen vet vad jag vill utom jag själv.
Fast det var inte det som stoppade mig, utan det var att jag blev rädd. Kanske var jag rädd för att ta så mycket ansvar?
Jag hade bara behövt säga: "Ja, ni kan skicka mig kontraktet så skriver jag på."
Jag vill bo nära naturen.
Nästa gång ska jag vara beredd.
Jag kommer ihåg hur kul jag tyckte att det var att köra i omgivningarna och hur lätt det var att knyta nya kontakter. Vissa saker som jag aldrig hade behövt sätta mig in i tidigare blev plösligt viktiga i mitt liv som avlopp, renovering och jordvärme.
Häromdagen tog jag fram gamla anteckningar och urklipp som handlade om inspiration och idéer som jag har samlat på mig genom åren, men jag la tillbaka dem i lådan.
Nu är jag redo att agera. Jag vet ju vad jag vill.
Tusen kramar
Phyllis Andersson
