ByPhyllis

Utmaningar i livet
Igår provade jag på Flamenco i stan efter jobbet. Det var som att komma tillbaka till "Fame." Där fanns både den stränga lärarinnan och den lite halvsunkiga miljön. Jag kände mig lite malplacerade bredvid de två tjejerna och killen som inte var nybörjare som jag. 
 
De skrattade säkert åt mina tafatta försök att hänga med. Min starka sida är inte att vara graciös och sensuell, haha. Nu kommer en massa frågor i mitt huvud. Ska jag fortsätta? Vi har redan fått en "hemläxa" så jag vet att detta är inget som jag kan ge mig in i halvhjärtat. 
 
Typisk "engelskt fika" på vårt tredje stopp under L:s och min biltur i Nordirland.
 
Jag låter lite ödet bestämma. Idag ska jag cykla till jobbet och sedan ska jag cykla till dansen. Frågan är om jag hittar dit? På L:s och min fortsatta tur i Nordirland hade vi faktiskt planerat för nästa stopp: "Carrick-A-Rede" och "repbron." L var redan tveksam innan om hon skulle gå över eftersom hon har väldig höjdrädsla.
 
Jag är inte lika höjdrädd fastän jag kan få en hisnande känsla när jag tittar ner från en hög höjd, men jag hade bestämt mig för att gå över. Det var så gott med fikapausen och att njuta av havsluften igen. Det första som slog oss var den fantastiska utsikten över de branta klipporna.
 
 
Härligt att resa när det inte är högsäsong. Annars är det säkert fullproppat med folk här. 
 
Det blev en lugn promenad där vi tog många bilder efter vägen. Kan det bli mer fotovänligt? Nu var vi jätte nära vårt hotell som ligger vid Giant´s Causeway. Vi befann oss nästan så långt norrut du kan komma i Nordirland. Om du fortsätter till "Irland" kommer du ännu längre norrut.
 
Jag har skrivit om det tidigare, men jag hade gärna velat köra längs hela kusten och inte planera så mycket. Bara ta in på ett B&B eller pensionat som du kör förbi. Fast då kan du inte resa under högsäsong. Kanske under våren eller hösten? 
 
Det blev en lång promenad som utmanade vår kondition eftersom det var både brant upp- och nerför. 
Det bästa med att resa tycker jag är alla människor som du möter.
 
Då lämnade jag L med skissblocket och jag begav mig över bron. Det blåste en del därute så det var inte så smärtfritt som jag trodde att det skulle vara. Men det var en härlig känsla att gå över det skummande vattnet under dig. 
 
Här hade du kunnat spendera några timmar. Det var otroligt vackert på den andra sidan. Varför inte ta med dig en pick-nick hit om du kan balansera allting över bron. :-) Jag aktade mig noga för att gå för nära kanten. Det blev mycket fotande och jag fick även fotografera andra turister.
 
Tänk vad fint det måste vara här en tidig morgon?
L hade det lugnt och skönt på andra sidan. 
 
Det är så kul när du tar bilder och i efterhand upptäcker att någon har tittat in i din kamera. Det är som att du lyckas fånga ett ögonblick som du först upptäcker efteråt. Det är så mycket att tänka på när du tar en bild. Du kollar i din lilla ram och du försöker komponera din bild på bästa sätt. Överraskningar är nästan roligast!
 
Nu ska jag packa ner mina "danskläder" och ladda för en ny dag på jobbet. Det blev sent igår och jag utmanas hela tiden av det faktum att jag känner mig stressad på min fritid. Det är så många utmaningar hela tiden. Det är precis som med flamencon för mig. 
 
En promenad hem på kvällen genom Stockholm och Kungsholmen. 
 
Jag känner hur de andra småler åt mig, som jag verkligen förstår för vad gör jag egentligen där? Haha, jag är ju ingen dansare. Ändå fick jag ingen tillsägelse fastän dansläraren sa innan att ibland säger hon till deltagare att de nog inte är någon idé att de fortsätter ..., men hon poängterade att det hände väldigt sällan.
 
Jag är ju den där envisa typen som gärna kämpar på när jag möter på motstånd. För visst hade det varit härligt att en dag se mig själv i spegeln när jag dansar och gilla det jag ser. Att jag känner mig mer kvinnlig och att jag har vuxit som människa.
 
Flamenco är kanske precis vad jag behöver. :-)
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress