ByPhyllis

Gilla läget
Jag sitter i mitt kök och tittar ut på den fina morgonen. Resväskan står i vardagsrummet och snart ska jag börja packa inför Belfast och Skåne resan.
 
Det är många tankar som far omkring i mig just nu. Jag tänker på framtiden och jag vet precis vad jag vill. Bara det är en härlig känsla.
 
Jag funderar på en utbildning som jag vill gå, investeringar som jag vill göra och projekt som jag håller på med. Det finns ett stort hinder i vägen och en person med ett mer strategiskt tänkande hade nog skrattat åt mig. 
 
Jag gick förbi Karlaplan igår efter ett besök hos frisören. Vilket fint ljus det var!
 
Ibland när jag hör om ambitiösa människor som läser på, tränar och planerar en massa inför något som de tror på kan jag känna mig som en "latmask" som bara vill en massa men inte lägger ner nog med jobb. Ibland undrar jag vad jag gör egentligen, haha. 
 
I och för sig så är jag på jobbet nio timmar om dagen och med pendlingen så blir det elva timmar ...
 
Jag kanske ska fråga mig själv om jag lägger ner min själ i det? Även fast jag planerar för något annat i framtiden borde jag satsa helt och fullt på det jag gör just nu. Jag har ju accepterat den situation som jag befinner mig i.
 
Jag är otroligt tacksam att jag har ett jobb som gör att jag kan unna mig lyxen med att resa.
 
Det kanske är det som är det svåra, att acceptera och lägga ner din själ i det du gör just nu även fast det inte är din dröm. Det är lättare att drömma sig bort och fantisera om framtiden än att leva i ögonblicket och ge allt du har. 
 
Jag lyssnade på ett webinar igår med Carolina Gårdheim som hette "Shine your light". Där fick jag en aha upplevelse. Hon sa ungefär så här "att du måste ta ett steg tillbaka och inte pusha dig för mycket utan istället låta det hända." Detta var min tolkning, hihi, så det är egentligen inget citat.
 
Om du jobbar på så kanske dörrar öppnas efter vägen. :-) Vackra Wanås slott i Skåne med utställningar. 
 
Ibland kan jag bli väldigt känslomässig när jag tänker framåt. Ni som har följt min blogg vet att min önskan är att kunna köpa en hund.
 
Jag har en tavla med en brodyr som föreställer en "terrier" och som är efter en av min mammas fastrar. Den stod i en garderob, men varje gång som jag öppnade den så trillade tavlan ut. Till slut så tröttnade jag och nu hänger den i köket så att jag kan se den från köksbordet. Det är precis en sådan hund som jag vill ha. 
 
Har du också längtat efter något att du nästan kan få tårar i ögonen? Eller så är det bara jag som är extremt känslomässig, haha. Jag kan bli rädd ibland att det inte ska vara möjligt, men jag väljer att fortsätta tro på mina drömmar. 
 
Jag kan se mig själv i min trädgård, känna dofterna och känna värmen från min hund i mitt knä ...
 
Ibland är det svårt att sätta fingret på din längtan. Den bara finns där och den är så stark att det inte går att stoppa det som du har startat. Det är som om du går igenom en "svängdörr" som bara går åt ett håll. Har du väl tagit dig igenom den så kan du inte gå tillbaka. 
 
Det är så det känns för mig. Jag är medveten om stora hinder i vägen och att jag tyvärr har en stor dragningskraft till soffan, haha, men jag måste ändå fortsätta framåt. 
 
Autstralien ... En dröm som blev verklighet och min mest underbara resa hittills, men det kommer fler. :-)
 
Det sägs ju att inget är omöjligt om du vill något från hjärtat.
 
Vad jag inte vill glömma bort är att acceptera läget just nu och att lägga ner min själ i nuet.
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
Varför är det så svårt
Visst är det lätt att falla tillbaka i gamla vanor? Jag kan enkelt hamna i en situation av frosseri. Det är som att komma tillbaka till "ett gammalt jag." En tid då jag tröståt så fort det hände något och att jag kunde baka och äta som en typ av sysselsättning.
 
Det är bara det att idag så är jag inte samma person. Jag har fullt upp med en massa spännande projekt och jag har aldrig mått bättre i mig själv. Så varför hamnar jag där igen? 
 
Det var en sådan vacker himmel och ljus häromkvällen. 
 
Jag handlade på "hemmakväll" i fredags efter jobbet, sedan köpte jag min vanliga påse nötter, bakade kladdkaka och frossade i nylagad paj som jag fortfarande känner av idag morgonen efter.  
 
Det kanske är detta som kallas "mani?" 
 
Jag läste nyligen om en ung man som besteg Kebnekaise i rullstol. Det fick mig verkligen att tänka efter, men tyvärr är jag snabbt tillbaka i min egen lilla bubbla.
 
Åkte till en väninna igår för att planera vår "Floridavistelse" med kladdkaka och blomma.
 
Det känns inte vuxet att "frossa." Jag tycker att det hör till en tid då du är barn och då du inte vet dina begränsningar. Jag vill bli vuxen, haha, det är på tiden när jag är femtioplus.
 
Det var till och med att jag gick upp igår efter att jag hade lagt mig och skrev ett "manifest" till mig själv.
 
"Jag vill bli vuxen." 
 
Varför kan inte jag nöja mig med ett glas vin på fredagskvällen? Varför ska fredagsmys vara lika med frosseri för mig?
 
Tänk efter hur du vill må också efter en måltid eller när du har "unnat" dig något.
 
Om jag öppnar mina ögon och inte beter mig som en robot i butiken finns det så mycket annat som jag tycker om. Till exempel färska fikon eller bär. 
 
Ibland behöver du se dig omkring och tänka efter för att komma underfund med saker och för att bestämma dig. Om någon har den starka viljan att bestiga ett berg i rullstol så ska väl jag kunna komma ikapp med den jag är idag och bli "vuxen."
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
Våga följa sin längtan
Har du också varit i en situation då du vet precis vad du vill och att du nästan blir rädd för att inte kunna få det? Ibland känns det till och med som det skulle behövas ett mirakel.
 
Det händer att jag önskar att jag hade varit annorlunda och att jag hade kunnat komma till ro där jag är. Tyvärr går det inte när du har en jätte stark längtan inom dig som inte vill lugna ner sig utan tvärtom.
 
På väg till mitt toppen fina uppdrag. :-) Kanske inte den vackraste omgivningen, haha. 
 
Ibland undrar jag var den där längtan kommer ifrån? Det känns som om den bara smög sig på och växte sig allt starkare som från ingenstans. Jag får göra som Mia Törnblom säger att sänka blicken från det där underbara målet och ta ett steg i taget i vardagen.
 
På tal om vardagen, visst kan det vara skönt med att ha en liten resväg till jobbet?
 
Du hinner sitta ett tag i lugn och ro förhoppningsvis och läsa eller lyssna på något. Jag ska börjar läsa en av mina kursböcker i fotografi igen. Det är en bok som innehåller en massa övningar så det är precis vad jag behöver. 
 
Efter en dag på jobbet så blir det en promenad hem i ur och skur.
 
 
Igår blev det en promenad från t-banan fastän jag skulle ut och springa sedan. Det var lite av en "duracell kanin kväll." Jag promenerade raka vägen till ICA. Det hade blivit en utelunch på jobbet och jag kände att jag inte ville äta ute igen på torsdagen.
 
Med "kokboken" i handen så plockade jag det som jag behövde, hade inte ens tagit mig tid att skriva en lista, hihi. Det blev min dagliga avacado som är en dyr vana, men som nästan har blivit som en mani. :-) Väl hemma så åt jag apelsin och keso som också är lite av en daglig vana.
 
Sedan ut på en joggingtur och utegymmet. Nu kunde jag faktiskt köra fler repetitioner på vissa av maskinerna. Nästan alla föruom min "hatkärlek" - axelpressen. 
 
Det blev en jätte skön promenad hem, men jag var glad att jag tog med en varmare jacka. Jag passade på att ringa ett samtal på vägen. Jag började laga mat direkt när jag kom hem. Det blev fisk i ugn med tomater, vitlök, citron, basilika och olivolja. Koka ris sparade jag till morgonen efter. 
 
Lite soffhäng med Robinson och stretching i reklampausen blev det innan dagen var slut. 
 
Det här kommer att bli min nya "årstidsbild." Allt börjar redan bli grönt och blommorna börjar komma. :-)
På väg hem efter utegymmet.
 
Jag är otroligt tacksam för min fina vardag, fast jag känner att det är dags för något nytt. Jag tror att alla behöver förnyelse mer eller mindre. 
 
Det svåra är bara att våga ta det där steget och följa sin längtan.
 
Tusen kramar
Phyllis Andersson