Guld i vardagen
Jag läste nyligen "tio frågor till ..." i Lokaltidningen. Det var en ung kille som de frågade ut. Han jobbade som stylist och han verkade så sympatisk att jag på en gång bestämde mig för att ha med det i bloggen. Det frågade hur han ville se ut i sommar och han svarade:
"Jag vill se glad ut och som att jag är på väg till ett äventyr vart jag än går. Kanske en safarihatt?"
Mamma är på på besök just nu, men hon bor hos min bror eftersom hon är barnvakt. Vi ska ses i eftermiddag och ge oss ut på stan och "shoppa." Mamma ska leta skor och jag en klänning. Jag har kommit in i "ett kjol och klänningshumör" den senaste tiden.
Vi sågs på en promenad häromdagen. Detta kallas för "brohuset."
Jag hade gärna haft en lägenhet här.
Det har jag aldrig tänkt på "att jag ska vara klädd som om jag är på väg till ett äventyr ..." Jag tittar mig nog mest i spegeln och tänker att det ska passa mig och att jag ska trivas i det, men inte att det ska ge en viss "signal."
Eller gör jag det omedvetet? Ibland har jag nog tänkt "att det här är inte jag." Till exempel att något är "för sött." Jag vet lite vad jag vill ha för stil, men jag lyckas sällan med det. Jag tänker att det här var tufft, men sedan får jag höra "oh vad sött." Haha, kanske inte precis vad jag vill höra.
Vackra promenadvägar ...
... och du kan bada här!
De frågade honom vidare vad han skulle rädda från lägenheten om det brann. Han bor i kollektiv så då skulle han bära ut de fem personerna, deras katt, sin dator, Blümchen-affisch och ett askfat från sin farmor.
Vad skulle du välja?
Eftersom det "bara är jag" så skulle jag knacka på hos grannarna först, men vilka av mina saker skulle jag ta med? Det skulle bli "värdesakerna": dator, kamera, pengar och mobil så tråkig är jag, haha. Jag tycker om allt jag har. Det är inte så mycket och allt jag har är saker som jag har fått och "minnen."
En promenad hem igår efter en joggingtur och utegymmet.
Det som jag har är sådant som jag har haft länge och de har följt med mig på alla de flyttar jag har gjort. Jag hade saknat mina böcker, fotografier och dagböcker.
Sista frågan som jag tar med är "hur beskriver du Stockholm för någon som aldrig har varit här?" Han svarar:
"Som ett ställe där man får gnugga rätt hårt på för att lyckas få fram lite liv och glädje och originalitet, men när man väl gjort det så är det toppen."
Det gäller att njuta av allt det vackra just nu.
Så har jag nog aldrig tänkt om Stockholm. Jag tycker att "skönheten" i Stockholm är lätt att ta in, men jag har nog inte tänkt på just "liv och glädje." När jag pendlar till jobbet så kanske det inte är det första jag tänker på, haha.
När jag läste "gnugga på" så tänkte jag på vissa människor som jag möter. Vissa människor får du gnugga lite på för att komma underfund med och man ska inte döma någon vid första anblicken. Ibland kan det krävas tålamod men det kan vara värt det.
Kanske är det en "guldklimp" som du har framför dig och som annars bara kan gå dig förbi.
Tusen kramar
Phyllis Andersson
URL: http://angelicawahlin.se/
Började det brinna hade jag räddat mina djur, & sambon såklart. Annars värdesaker, precis som du :)