Längtar till jobbet
Då var det söndag och imorgon ska jag börja jobba efter en veckas sjukskrivning. Jag kan inte vara frisk ännu för jag längtar till jobbet! Fast jag tror att jag är lite hallucinerande och vad jag egentligen längtar till är att få börja leva ett normalt liv.
Jag ska erkänna att jag har njutit av att få vila. Att få bädda ner sig i sängen när du känner dig krasslig är en lyx. Det har varit underbart att få ta hand om mig själv!
Mina skolbökcker i fotografi har ännu inte kommit! Igår fick jag göra ett fotoprojekt som handlar om ljus och jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om! Jag tog mina tre foton som egentligen skulle tas i olika typer av ljus som sol, mulet väder och så vidare. Mina foton togs precis innan solen skulle gå upp, mitt på dagen och i skymning.
Detta var mina tre bilder som representerar kallt-, varmare- och blandat ljus! Jag kände mig som en idiot när jag gick iväg till samma plats med min kamera precis där folk kommer förbi från t-banan. Men det är kanske något du behöver lära dig som fotograf att vara lite "nördig" och inte bry dig om vad människor tänker?
Det var en super trevlig kille som stannade och tittade på installationen. Jag sa att jag kände mig knäpp som stod och fotograferade mitt i allt, men han sa: "Nej det är ju 2018 och det ska man inte bry sig om". Han sa något mer men det kommer jag inte ihåg. Jag kände verkligen hur "sällskapstörstande" jag var och jag kände mig gladare när jag kom hem.
På provet så skrev jag bland annat att tekoppen ser lite ensam ut i det kalla ljuset, haha. Nu är det verkligen dags för mig att börja jobba igen och komma in i normala tankar.
Idag blir det bland annat en liten promenad!
Efter en "ångestattack" igår kväll som handlade om min avbokning av fotoresan till Paris så mailade jag imorse att jag ville ha min plats kvar. Jag fick precis svar om att inget var avbokat! Nu ska det bara bli nog med deltagare också för att den ska genomföras ...
Jag tror att den är kursen skrämde mig lite eftersom det handlar om "streetphoto" och jag är ju nervös för att ta foton på stan. Fransmännen är ju också lite mer "direkt på" som också kan skrämma mig, haha. Fast det kanske är när du känner dig rädd och osäker som du ska göra det? Det kanske är då som du växer som människa?
Tusen kramar
Phyllis Andersson
