Stanna upp i vardagen
Jag var på manikyr igår som jag egentligen inte borde unna mig eftersom jag har resor att spara till. Ibland "glömmer jag bort" och går på i gamla vanor. Vi pratade om varför vi stressar i vardagen och ibland utan att det går att förstå varför.
Hon som gjorde min manikyr kom ursprungligen från Örebro och i början så reagerade hon på hur alla sprang till t-banan. Nu efter några år var hon likadan. Hon sa att hon skämdes lite för det eftersom hon hade skämtat om det tidigare.
Varför stressar du?
Jag rusar inte längre på som jag brukade göra. Det kanske har med åldern att göra eller att jag har frågat mig själv "varför". Häromdagen kom jag att tänka på en film som var så vacker. Den heter "Ett rum med utsikt". En av huvudrollsinnehavarna skrev ett frågetecken överallt. Jag minns att jag inte förstod vad det innebar.
Vardagen är underbar. Här vill jag vara ...
Det kanske är det vi ska göra. Fråga oss själva "varför" lite oftare? Jag har märkt att när jag skyndar på så blir det nästan lite jobbigt att stanna upp. Till exempel när du måste kolla på Google maps för att du inte hittar.
Jag minns när jag hade varit i Australien och kom hem. Då kände jag mig förändrad fastän jag bara hade varit där drygt en månad. Jag hade påverkats av människorna och jag kände mig mycket mer öppen. Det var svårt att sitta på tåget och inte prata. Sedan dröjde det inte länge förrän jag var tillbaka i "min bubbla" igen.
Härliga kvällspromenader!
Igår när jag åkte hem med t-banan så satt de två äldre damer mittemot mig. Jag hade hörlurarna på mig och jag var lite frånvarande. En av dem började prata med mig och jag fick snabbt ta av mig mina lurar. Hon sa att hon tyckte att min ring var fin.
Det är en ganska stor ring, så det var väl därför som hon reagerade på den. Sedan kommenterade hon mina jeans som har lite guldaktiga revärer. Jag kände mig nästan lite granskad, hihi, men det var kul med en pratstund. Efteråt så kände jag hur ett leende kom fram hos mig. Tänk att det inte behövs så mycket.
Det var en person som jag pratade med som inte hade upptäckt lamporna i trädet, fast jag är likadan ...
Det ska bli härligt att komma ut och resa i år! Jag ser fram emot att komma ur min "bubbla" för en stund.
Tusen kramar
Phyllis Andersson
