Magneter i soffan
Det känns som om jag har kommit av mig och att jag inte kommer någon vart. Minns inte var jag läste eller hörde det, men uttrycket "magneter i soffan" beskriver mitt tillstånd just nu, haha. Nästa år ser jag mig själv på en plats där jag vill vara, men jag börjar känna ett svagt tvivel inom mig.
Jag har gått igenom många utmaningar, både personligt och jobbmässigt och jag vill inte att det ska vara förgäves. Därför har jag bland annat fotot från min tid som reseledare i hyllan. Det var en tuff tid både vad gäller utbildningen, arbetet och ekonomin.
Dryga tjugo år i Skåne. Har alltid en längtan dit, men jag har ju familjen i Stockholm.
Några långresor, Australien är favoriten hittills.
Vad ska du göra när du har kört fast?
Jag tror att det gäller att hitta sina "tidstjuvar" och för mig är det soffan. Från att ha unnat mig soffhäng på fredagarna så har det spridit sig till flera dagar i veckan. För mig är det optimal avkoppling just nu. En bra film och något gott att äta. Tyvärr hjälper det vare sig fenomenet att vågen börjar visa högre siffror eller att mina projekt står stilla.
En månad på en hästgård i Sydafrika var en upplevelse men också tufft.
Jag myste med hundarna på gården. När ska jag få möjlighet att ha en egen hund?
Sedan tycker jag också att det är viktigt att ha tålamod med sig själv. Förändringar tar tid. Jag är äldre nu och ibland skyller jag på "att nu orkar jag inte lika mycket längre" och jag behöver vila, men samidigt så är det nu eller aldrig.
Jag ska erkänna att sjukdom som har drabbat både mig och mina närmaste har gjort att prioriteringarna i livet har förändrats. Nu ingår det i vardagen och det gäller att göra det bästa av situationen.
Ett nytt hem med nya omgivningar.
Kärlek, kärleksbekymmer, nya uppdrag, resor och drömmar. Var är vi om ett år? Var vill vi vara?
Idag ska jag ta tag i min tidstjuv. Soffan får stå där i sin ensamhet till fredag. Jag får sitta i köket och äta och "jobba". Göra min träning, umgås, äta god och nyttig mat. Jag ska fortsätta att "vägra stress" på jobbet och ta hand om mig själv och mina närmaste. Det gäller att aldrig ge upp!
"I längtan finns en framtid".
Tusen kramar
Phyllis Andersson
