Farväl av Belfast

Det kommer att bli lite sorgligt att skriva om de sista dagarna i Nordirland. Jag befinner mig just nu i Hälsingland, min andra resa för i år och jag är på besök hos min mamma. Jag känner mig oartig som sitter här och skriver, men hon är van vid det här laget. :-)
 
Giant´s Causeway hotel var verkligen en magisk plats. Vi hade ställt klockan på sex för att komma ut tidigt. Jag är alltid lite yr på morgonen och jag undrade för mig själv vad jag gjorde uppe så här tidigt. Jag gick ut före L. 
 
Det var bara jag och havet. :-)
 
Det var inte nog med att vi var uppe i ottan, det var också stormigt ute, men det regnade i alla fall inte. Min plan var att fotografera vattnet med "lång slutartid" för att få fram en lite dimmig effekt. Det är ändå något särskilt med morgonluften och att vara helt själv. 
 
Längs vägen som jag gick, brukar det annars vara en buss som kör fram och tillbaka med de turister som inte ville ta sig ut till fots. På parkeringsplatsen stod det också några turistbussar. Det verkar vara många från USA på besök. Du hör också franska. 
 
Denna stenformation fortsätter under vattnet ända till Skottland. Därav namnet "The giants´s causeway."
 
The Giant´s Causeway betyder "jättarnas gångbro." Den här bilden ger inte rättvisa av den fantastiska syn som mötte dig när du kom fram. Det var något sagolikt över platsen. Jag klättrade ut på stenarna, men som tur var så upptäckte jag det i tid att det var livsfarligt där ute med den starka blåsten. 
 
Det gick nästan inte att stå längst ut, så jag satte mig på huk för att kunna fotografera. Eftersom jag håller på och gör en fotobok av mina resor så har jag bara med några få bilder här på bloggen. Min dröm är också att ha en fotoutställning som ska handla om de tre resor som jag gör i år. 
 
Både jag och min kamera har våra begränsningar. Det blev ingen dimma.
 
Det var speciellt att sitta här ute själv och fotografera. Att vänta in den rätta vågen. Det var halt och blåsigt, men det var värt det. Det var till och med värt att ställa klockan i morse. Sakta började det komma andra turister.
 
Det var också kul att få ett foto på "The Giant´s Causeway" med människor i bakgrunden. Då inser du hur mäktigt det är. Jag och L hade telefonkontakt. Vi lyckades gå om varandra. Jag var frusen och bestämde mig därför för att gå tillbaka till hotellet. 
 
En välförtjänt latte.
 
Det var en ung kille som jobbade där och som bland annat serverade oss middagen föregående kväll. Han gjorde nu min latte. Han såg tuff ut med en massa tatueringar. Nu stod han och hade en utläggning om vädret. Han sa att det var vana vid att det ena stunden är regn och för att sedan bli varmt och soligt. 
 
Det var ungefär som livet sa han. Det är regn ena stunden och sedan blir det sol. Han sa det på ett sådant fint sätt och med glimten i ögat. Det påminde mig om att aldrig ha fördomar om människor. 
 
Detta var verkligen en kornig och "vad har jag gjort med håret" bild. Jag hade lite för hög ISO. 
 
Jag tror att L också var nöjd med sin morgon. Hon hade gått runt och fotograferat precis som jag. Sedan njöt vi av den goda frukosten och till vår glädje upptäckte vi att de hade vår favorit här också. Den söta och goda grapefrukten. 
 
Om du åker hit så kan jag rekommendera att stanna minst två övernattningar eller varför inte längre? Att ha detta som utgångspunkt till att upptäcka omgivningarna. 
 
Vi sa adjö till de vackra och magiska omgivningarna och körde mot Belfast igen. 
Pubmat. Vilken kontrast mot där vi precis kom ifrån. 
Lite jam session på "The dirty Onion."
Vi hann med en marknad på lördagen innan vi skulle åka. 
I väntan på taxin på vårt B&B. 
 
Jag är så lycklig att vi körde i alla fall så att vi fick en mer nyanserad bild av Nordirland.
 
Lyssna aldrig på dina fjärilar i magen om de bara handlar om rädsla för att gå utanför din komfortzon! Jag kramade om L efter att vi hade lämnat in bilen. När du kör så känner du mycket ansvar för den som är med. När du kör själv så är det annorlunda. L var en sådan bra kartläsare så allt blev så lyckat till slut. 
 
Jag vill tillbaka igen så istället för farväl så blir det "vi ses igen"!
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

byphyllis.blogg.se

Mitt smeknamn när jag var liten var Phyllis, därav namnet Byphyllis. Jag är en kvinna född -66 som vill skriva och inspirera med min "Nystart i livet"...

RSS 2.0