Varför är det så svårt
Visst är det lätt att falla tillbaka i gamla vanor? Jag kan enkelt hamna i en situation av frosseri. Det är som att komma tillbaka till "ett gammalt jag." En tid då jag tröståt så fort det hände något och att jag kunde baka och äta som en typ av sysselsättning.
Det är bara det att idag så är jag inte samma person. Jag har fullt upp med en massa spännande projekt och jag har aldrig mått bättre i mig själv. Så varför hamnar jag där igen?
Det var en sådan vacker himmel och ljus häromkvällen.
Jag handlade på "hemmakväll" i fredags efter jobbet, sedan köpte jag min vanliga påse nötter, bakade kladdkaka och frossade i nylagad paj som jag fortfarande känner av idag morgonen efter.
Det kanske är detta som kallas "mani?"
Jag läste nyligen om en ung man som besteg Kebnekaise i rullstol. Det fick mig verkligen att tänka efter, men tyvärr är jag snabbt tillbaka i min egen lilla bubbla.
Åkte till en väninna igår för att planera vår "Floridavistelse" med kladdkaka och blomma.
Det känns inte vuxet att "frossa." Jag tycker att det hör till en tid då du är barn och då du inte vet dina begränsningar. Jag vill bli vuxen, haha, det är på tiden när jag är femtioplus.
Det var till och med att jag gick upp igår efter att jag hade lagt mig och skrev ett "manifest" till mig själv.
"Jag vill bli vuxen."
Varför kan inte jag nöja mig med ett glas vin på fredagskvällen? Varför ska fredagsmys vara lika med frosseri för mig?
Tänk efter hur du vill må också efter en måltid eller när du har "unnat" dig något.
Om jag öppnar mina ögon och inte beter mig som en robot i butiken finns det så mycket annat som jag tycker om. Till exempel färska fikon eller bär.
Ibland behöver du se dig omkring och tänka efter för att komma underfund med saker och för att bestämma dig. Om någon har den starka viljan att bestiga ett berg i rullstol så ska väl jag kunna komma ikapp med den jag är idag och bli "vuxen."
Tusen kramar
Phyllis Andersson
