Ett nattligt äventyr
Har du också varit med om att du har varit så trött på morgonen att du funderar över hur du ska klara en hel arbetsdag?
Det började med influensan. Sedan fick jag problem att sova. I förrgår provade jag att börja springa men kroppen sa ifrån att det var för tidigt. Jag fick en väldigt obehaglig symptom och det blev en sväng till akuten.
Vilken lång natt det har varit ... Jag våndades jätte mycket innan jag bestämde mig för att ringa en vän som fick köra mig dit. Det var som att kastas in i den bistra verkligheten. Ett fullpackat väntrum där det inte fanns nog med stolar och sedan en enda läkare på den avdelning som jag kom till.
Jag vill ju så gärna komma igång och träna ...
Det var som att hamna i det "Sverige" som politikerna pratar om. Vår sjukvård. Vi som satt i väntrummet började att prata mer och mer. Ett par var från Hälsingland, precis som min mamma. Det var ett yngre par där också och jag kunde inte låta bli att fundera på vad som hade hänt? Några hade fått vänta overkligt länge och jag undrade hur de orkade?
Pliktrogna jag började tänka på mitt jobb. Timmarna gick och jag tänkte "ska jag åka hem?" Jag hörde mitt namn så jag hoppades på att något skulle hända. Precis som du hör överallt så var personalen fantastisk och de gör så gott de kan.
Det blir nog lugna promenader ett tag till.
Till slut så var det dags för mig att vinka och säga hejdå till mina nyfunna bekanta. Det var mitt i natten och inte en taxi i synhåll. Jag gav upp och tänkte att jag får ta bussen och den långa vägen hem. Jag gick under en tunnel och efter det en cykelväg sedan var jag framme vid bussarna.
Det kändes hopplöst i blåsten och snöyran så jag vände om mot tunneln igen, men då möter jag en man med en huva över huvudet. Helt ensam mitt i natten. Jag vände mig om och då vänder han sig också om. Jag går en bit och ser mig om igen. Då har han stannat upp. Hur ska jag göra? Vågar jag gå igenom tunneln?
Underbara bekanta trakter där hemma. :-)
Jag följde min magkänsla och jag gick tillbaka förbi där mannen stod, där var det i alla fall bilar som körde förbi. Det blev att ringa en taxi. En härlig känsla kom över mig när jag satte mig i bilen. Äntligen på väg hem. Jag hade klarat de första testerna, nu var det bara att vänta på de andra.
Min tanke gick till mina vänner som satt kvar och jag hoppades att allt skulle gå bra för dem. Ett besök på vårdcentralen väntar och imorgon på jobbet så måste jag komma ihåg att boka en tid. Det är så lätt att inte bry sig om sin hälsa.
Finns det något viktigare än att få vara frisk?
Tusen kramar
Phyllis Andersson
URL: http://nykterfyllekaja.blogg.se/
Nä att vara frisk är värt allting. Sitta i akutintagsväntrum suger. Vad otäck då att du blev så dålig av köprunda. Ja promenerat helst. Det är gott för kroppen och sliter inte så hårt på den. Jag promenerar varje gryning här. Men det är lättmotiverat här pga väderläget. Ta det försiktigt min vän