ByPhyllis

Hellre en bitch än en mes
Har du känt någon gång att du har blivit utsatt för härskartekniken? För ett tag sedan var jag på ett uppdrag och jag skulle få lära mig nya saker. Jag kände mig väldigt glad och entusiastisk, men den som skulle lära upp mig sa ingenting. Det var total tystnad. 
 
Första dagen sa hon efter att jag hade frågat att vi kunde vänta tills vi alla hade gått på semester eftersom jag ändå skulle glömma bort allt, men chefen sa till att jag skulle sitta bredvid så att vi kom igång. Den andra dagen skrev jag ut "lathundarna" och väntade på att vi skulle börja ... 
 
Vackra Hälsingland.
 
Det hände inget den dagen och jag kände hur ledsen och besviken jag var. Varför sa jag inget? Det var nog stämningen som gjorde det, åter igen den totala tystnaden. Jag skrev ett mail till min chef att jag inte längre var intresserad av att lära mig de nya sakerna, men jag skickade det aldrig. 
 
Jag pratade av mig med väninnor den kvällen och jag hade bestämt mig för att säga till min chef dagen efter att någon annan fick ta över de saker som jag skulle lära mig. 
 
En bild från helgens fina promenad.
 
Plötsligt kom en kampvilja över mig. Varför skulle jag ge upp något som jag hade sett fram emot? Jag läste också om härskartekniken att det kan vara omvänt. Att du använder en "tyck synd om mig teknik." Lite som att du ser dig själv som ett offer. 
 
Det går inte att se mellan fingrarna med att jag inte hade blivit bra behandlad, men jag ville ändå inte se mig själv som ett offer. Jag tänkte för mig själv: "Hellre en bitch än en mes."
 
Vackra Orbaden i Hälsingland. Jag kan kan höra pianomusiken och se tända ljus framför mig. 
 
Det första jag gjorde på morgonen var att fråga hur vi skulle göra med min upplärning. Det visade sig att vår gruppchef också tyckte att det var en bra idé att vänta tills efter semestrarna. Det kanske blir bättre så, men ibland kan jag bara önska bättre kommunikation. 
 
Av allt detta lärde jag mig en sak att jag gärna ser mig själv som ett offer och att jag viker undan istället för att ifrågasätta och ta min plats. Kanske letar jag efter uppmärksamhet genom att få andra att tycka synd om mig?
 
Vilken underbar sommar det var! Jag tror att vi är många som kommer kunna "leva länge på den."
 
Varför ska det vara så svårt att säga ifrån på en gång när något inte känns bra? Kanske att vi ofta blir så överraskade att vi inte vet vad vi ska säga eller göra?
 
Idag ska jag göra min andra tatuering, jag har bestämt mig för att göra tre stycken, som just kommer att påminna mig om att ta min plats. 
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress