ByPhyllis

Drömlista
En av mina nya motton har varit att börja planera, men nu har jag upptäckt att det ofta händer saker som vänder upp och ner på mina planer. Det kanske är bättre att säga "jag planerar men jag prioriterar".
 
I går morse blev det inget bloggande. Jag skrev min "drömlista". Plötsligt så har jag hört talas om "att göra en drömlista" från flera håll fast jag har glömt bort vad den är bra för, haha. 
 
 
Jag blev glad av att skriva den. Det var som att se fram emot en massa kul saker som ska hända. Vad är då skillnad på en dröm och en vision? För mig känns en dröm som något "över" min vision. Något som är på gränsen till ouppnåeligt. 
 
Varför inte vara lite crazy och skriv upp de mest galna drömmar du har. Sedan kan du nå en bit på väg om inte ända fram. Om du daterar det du har skrivit så kan det vara kul att gå tillbaka efter en tid. 
 
Jag tänker på "Ingvar" som jag träffade på en promenad och som har varit med och byggt den här trappan.
 
På tal om ändrade planer så har min planerade fotoresa ställts in och min föredetta kollega är tveksam om hon vill resa till USA som vi hade planerat till hösten.
 
Jag funderar på om jag ska åka själv? Vi skulle bo på en ranch där du hjälper till och samlar in och flyttar boskapen. Det är en veckas tufft arbete med mycket ridning. Inte så mycket semester, haha.
 
Innerst inne så vet jag vad jag vill. Det är mer yttre omständigheter som gör att jag tvekar. Hur ser det ut om jag kommer själv? Kan det bli pinsamma situationer på grund av att jag är ensam? Sedan hade det varit tusen gånger roligare att ha någon att dela allt med. 
 
 
När du är för mycket uppe i dina tankar så är det svårt att ta ett beslut. Det brukar komma när du minst anar det. I duschen eller på en promenad. När du är avslappnad. Just nu så är jag bara rädd att det ska bli fullbokat. 
 
Jag lämnar över lite av mitt beslut till vår "kontaktperson". Innan jag går till jobbet idag så frågar jag om det finns "singelrum" och lite vad hon anser om att resa själv. Jag kan skriva att hon kan boka in mig om det skulle fungera att bara jag kommer.
 
Ibland får ödet träda in och hjälpa till. 
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress