Influensa tider
Då var det influensa tider och jag är en av de drabbade. Den slog till som från ingenstans och jag har vilat hela helgen och idag var jag hemma från jobbet. Det var som om kroppen vägrade låta mig ens försöka tänka tanken på att kämpa mig iväg... Tur var det för det var en kraftansträngning att duscha och att gå och handla.
Har du också undrat om du någonsin ska bli dig lik igen efter att ha varit sjuk? Jag menar när du har varit helt knockad och det ända du orkar är att röra dig mellan sängen och soffan. De är så mycket "inte jag". Joggingspåret, dansen och utegymmet känns väldigt avlägset. Jag har tänkt "kommer jag någonsin att bli mitt rätta jag igen?"
Jag har bland annat fördrivit tiden med att planera för en kollegas och min resa till hösten då vi ska rida!
Jag lever fortfarande på gamla reseminnen, det här från Australien, men i år ska det bli lite nya!
Jag reste själv i Australien... Här var jag ute och körde då jag upptäckte några söta hinder på vägen :-)
Jag hoppas på nya äventyr i år!
Tänk att det kan vara en sådan kraftansträngning att laga en middag. Efteråt så har jag varit tvungen att vila eftersom all min kraft hade gått åt. Jag känner mig nästan som en "man och förkylningar", haha. Efter att jag hade sjukskrivit mig i morse så fick jag dåligt samvete. Det är den lilla plikttrogna flickan i mig som säger att "du hade kunnat kämpa dig iväg" och att det inte är "duktigt" att vara hemma.
Solen sken och det var skönt att komma iväg på en promenad till ICA. Tyvärr slank det med en chokladkaka. Den tänkte jag ha och mysa med till en film på Netflix. Det smakade inte ens gott och jag mådde bara dåligt efteråt. Vem säger att du inte kan leva utan choklad och varför? Någonstans läste jag att det är lönlöst att ens försöka motstå..., men jag vill må bra så i framtiden så tänker jag se det som en skröna!
Som tur är så har den e-club som jag är med i startat "Kickstart Januari 2018". Jippi! Det är precis vad jag behöver! Det är Grow By Mia som har hand om den.
Just nu känns det avlägset men jag hoppas på att bli mig själv igen om en dag eller två!
Tusen kramar
Phyllis Andersson
