ByPhyllis

Lev livet så att det känns
Jag har aldrig känt mig uttråkad eller "nej, jag vill inte skriva" någon gång sedan jag började blogga. Jag har en längtan varje gång och oftast går det bara av sig själv. Visst, jag kommer på mig själv med att jag i flera inlägg kan ha "ältat" samma sak, hihi. 
 
Det kanske beror på att du ibland behöver älta saker för att komma underfund med dem, eller för att du helt enkelt behöver få dem ur ditt system. Jag håller fortfarande på och kämpar med att få "min tid att räcka till" åt allt som jag vill göra och åstadkomma.
 
Bussen gick sönder på väg till jobbet och vi fick gå en bit. Inte ett klagomål eller sura miner, imponerande!
En härlig promenad hem sista biten efter jobbet. Nu tar jag inte längre t-banan dessa två ynka stationer. :-)
 
Jag är medveten om mina tidslukare, men jag har också förstått att jag behöver lite soffhäng. Det går inte att bara köra på som en duracell kanin ...
 
Så här ser min vardag ut just nu: I princip så "jobbar" jag alltid på morgonen, varannan dag "bloggen" och varannan dag med mina andra projekt. På väg till jobbet så läser jag det som jag behöver läsa, så det är också lite jobb kan jag säga. 
 
På kvällarna efter arbetet tar jag hand om min knopp och kropp. Sedan kommer helgerna. Fredagar är min "ät vad du vill kväll." Jag har hållt igen på socker hela veckan och jag vet att då kan äta det som jag känner för. För det mesta blir det bara nötter, men ibland stannar jag på "Hemmakväll" på väg till bussen. 
 
Träning med brorsan och min svägerska på utegymmet igår och sedan en tidig middag ute.
Träning, middag, glass och sedan soffhäng. Nytta och nöje i en lagom blandning.
 
Jag njuter av mina fredagskvällar! Telefonen brukar ligga någonstans där jag inte hör den. Det är en stund för bara mig själv.
 
Det kanske är detta som kallas för "ungkarlsfasoner", haha. Min plan är att skaffa hund inom den närmaste framtiden och då blir det så klart förändringar. Jag känner att det är härligt att unna mig mina fredagskvällar, men jag vill inte ha det så för alltid. 
 
Blommor att njuta av längs vägen till t-banan och centrum. 
Erkänner att jag gillar Robinson och igår såg jag ikapp några avsnitt. 
 
Jag ska göra tre resor i år. Det är verkligen helt olika typer av resor. Den första kommer att vara mer "att bara ha kul", den andra kommer att handla mycket om att leta efter min sommarstuga och den tredje kommer att vara det som mycket symboliserar frihet för mig, att rida över slätterna i Montana. 
 
Det är vad jag föreställer mig, men sedan vet du aldrig vad som kommer att hända. En sak vet jag och det är att jag ska fotografera under alla resorna och jag vill att det ska vara som ett tema. Inte bara bilder på sevärdheter utan bilder som förmedlar den känsla som jag vill ge. 
 
Jag läste någonstans "att det ska kännas att leva." Det är det som jag vill ...
 
Det som jag hoppas på i år när jag ska ut och resa är att jag vill utmana mig själv. Du vet när du hamnar i en situation då du ställs inför ett val. Ett val där du antingen gör det som är jobbigt och pinsamt eller att du istället lutar dig tillbaka och gör som du alltid har gjort. Jag väljer ofta det som är bekvämt för mig ska jag erkänna, hihi.
 
Men vad händer om du agerar annorlunda? Om du går upp och dansar fastän det nästan är tomt på dansgolvet? Att du bjuder in till ett samtal med en främmande människa istället för att dra dig undan? Om du istället för att "hålla igen" tar din plats och vågar visa ditt sanna jag?
 
Kanske vi ska börja fundera på vad vi går miste om när vi aldrig tar några risker?
 
Tusen kramar
 
Phyllis Andersson
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress