Glöm inte att lukta på blommorna

Jag gick hem med en svag ångestkänsla i fredags som har funnits där lite vagt i bakgrunden hela helgen. Jag gjorde nämligen ett så tokigt fel på jobbet.
 
Fastän den som var inblandad skickade en smiley gubbe så envisades jag i alla fall med att fortsätta mailandet.
 
Ibland hade jag önskat mig en livboj i livet.
 
Så komplicerat det blev. Sedan en tid har jag stunder då jag känner av en "hjärndimma." Jag upptäcker oftast själv när jag har gjort fel, det är en känsla jag får. Ibland kan jag tänka: "Det kan inte vara jag som har gjort det."
 
Äntligen är det ljust längre på kvällen, så jag slipper gå två varv runt kvarteret. Nu är det finrundan igen. :-)
 
Jag trivs så bra på mitt uppdrag så jag börjar bli orolig att jag ska bli av med det. De är jätte noga med att vi ska leverera bra service både internt och till kunderna.
 
Ibland kommer jag in i en "stress spiral." Jag tycker att det är kul att få undan så många ärenden som möjligt och just nu strävar vi, eller jag kanske, haha, att komma ner på noll om så bara för en dag. Men jag har upptäckt att det är då som jag gör fel.
 
En liten fika i väntan på en del av familjen. 
En lunch tillsammans. Vi fick sedan byta bord, solen var lite väl varm.
 
Som jag har skrivit om i tidigare inlägg så är stress en av de saker som jag behöver få bort i mitt liv. Tyvärr var det som om jag tog ett steg tillbaka förra veckan.
 
Det hände att jag stressade för att avsluta det jag höll på med när jag skulle gå hem för dagen, det blev två dagars övertid och jag kan inte ens skriva anteckningar ordentligt för att allt ska gå så fort.
 
 
Mamma och jag dröjde kvar för en fika. :-)
 
Jag var på en lunch med min bror och en vän i familjen, när jag såg att en timme hade gått så jag stressade tillbaka till jobbet medan de lugnt tog en kaffe. 
 
Vart tar livskvalitén vägen undrar jag? Jag känner mig som en robot ... 
 
En latte piggade upp efter lunchen.
 

Ibland gäller det att inse sina begränsningar. Jag har just nu två gamla projekt som jag håller på med, samtidigt så behöver jag ta tag i fotograferingen genom att repetera övningsuppgifter från senaste kursen. 

 

Jag måste också kämpa på för att spara till mina resor som innebär mycket planering, jag vill träna så mycket som det går och jag vill umgås med familj och vänner.

 
 
Det gäller att stanna upp när allt börjar snurra för fort. Vi är inga robotar vi är bara människor ...
 
Jag vill fokusera på det som är bra i livet. Just nu har jag inte plats för en massa negativ energi och att älta misstag. När du ältar så glömmer du allt som du faktiskt gör rätt och allt som är bra omkring dig.
 
Det är lite som tjuren Ferdinand och 

"Glöm inte att lukta på blommorna."

 
Tusen kramar

Phyllis Andersson

 

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

byphyllis.blogg.se

Mitt smeknamn när jag var liten var Phyllis, därav namnet Byphyllis. Jag är en kvinna född -66 som vill skriva och inspirera med min "Nystart i livet"...

RSS 2.0