Att vara tidsoptimist
Jag lärde mig en riktig läxa nyligen när jag underskattade hur mycket tid saker och ting tar. Det fick mig att minnas när jag studerade på universitetet. Allt hängde på en skör tråd! Att jag skulle klara tentan som i sin tur skulle göra att jag kunde fortsätta med nästa kurs och att jag skulle få mitt studiemedel..., suck.
Det var aldrig någon marginal när det gällde mig, haha. Det hänger också ihop med att jag hade svårt att fördjupa mig i saker. Till exempel om jag skulle redovisa en bok, så blev det alltid lite "ytligt".
Där har jag faktiskt bättrat mig! När du sitter och jobbar med något och det börjar känns så där jobbigt att du helst vill sätta dig i soffan och se en film eller att du intalar dig att du är trött. Det är då det gäller att inte sluta, utan kämpa på ett tag till.
Jag kan lova, att efter ett tag så är du inte lika trött och inte heller lika rastlös. Är det den magiska tröskeln?
Det var dags att klippa luggen igen på Vita salong på Nybrogatan.
Det är nog "latheten" som kallar på oss när vi känner att vi måste ha en paus från det som vi gör, men om vi lyssnar på den så kommer vi ingen vart...
Jag har som sagt bättrat mig, men inte vad gäller att vara tidsoptimist. Jag underskattade hur lång tid det skulle ta att genomföra mitt projekt som jag har hållt på med ett tag. Nu har jag fått avbryta allting och jag kommer att genomföra det nästa år istället.
Vad som har gjort att jag har lärt mig en läxa är att det var ganska många inblandade.
Det blev en tur till Gröndal där jag hade tänkt att skriva ut några affischer som jag skulle få klart i sista stund...
Tvärbanan är under arbete så jag mellanlandade på Stora Essingen. Fin utsikt i alla fall! :-)
Om du känner att allt blir tidspressat och att du tappar det "kuliga" på vägen, då kanske något är fel?
Det var det som jag kom på, att allt som jag tycker är kul, att skriva och skapa, bara blev en stressfaktor...
Det var ett tufft beslut att ta, att skjuta upp mitt projekt.
Mr N. och jag tog en promenad igår kväll. Han stannade vid det här gamla trädet och sa att du måste ta ett foto du bloggar ju... Jag förstod inte riktigt, men ok, det blev ett foto. Han hade rätt, det var speciellt.
Jag har fått kämpa med mitt tålamod vad gäller oss, eftersom jag vill något mer än bara vara vänner... Ikväll fick jag hopp om att det kan bli något mer. :-)
Tänk vad du kan lära dig mycket på bara några dagar.
Om du ska bygga upp något bra, så behöver du gott om tid.
Tusen kramar
Phyllis Andersson
URL: http://amandajona.se
Åh så spännande, håller tummanra för att ni kan bli mer än bara vänner! :)