Återhämtning och återséende

Det kändes underbart i fredags att ha helgen framför sig! Tänk hur du kan underskatta hur starkt stress kan påverka dig. Jag gav mig ut på stan efter jobbet för att gå i butiker. Min plan var att hitta en kappa. Gärna också nya vinterskor. Målet är en coolare stil. Lite "New York". :-)
 
Det var ingen rolig syn som mötte mig i spegeln, haha. Jag såg så trött och sliten ut. Det var ett litet uppvaknande...
 
Jag kan bli avundjuk på änderna som simmar runt obekymrat... Tur att helgerna finns för återhämtning! 
 
På lördag skulle jag träffa gamla barndomsvänner.Vi har inte setts på trettiofem år... Det var två av mina bästa vänner tills de flyttade strax innan högstadiet. Vi var på språkresa tillsammans och jag var och hälsade på dem efter att de hade flyttat.
 
Lördag morgon vaknade jag tidigt och jag kunde inte somna om. Tankarna for tillbaka till jobbet. Hur skulle detta gå? Vi hade bestämt träff klockan tolv så det fanns tid att vakna ordentligt. :-) Tidsoptimist som jag är så ville jag ut och springa och det hade jag behövt, men jag var klok nog att inte klämma in det på morgonen. Jag fick skynda till t-banan i alla fall, hihi. 
 
En bild från Djurgårdsbron. Stockholm är fantastiskt!
 
Jag tror att både de och jag undrade om vi skulle känna igen varandra. De är tvillingar och väldigt lika. Jag undrade om jag fortfarande skulle kunna se skillnad på dem. 
 
Vi såg varandra på långt håll. När vi stod mittemot varandra så började vi att skratta och vi stod säkert och skrattade i flera minuter. Det var sig exakt lika och de tyckte detsamma om mig. 
 
En av mina favoritplatser: Rosendals trädgårdar... Jag ser fram emot julen...
Det var länge sedan jag hade en sådan längtan efter att få börja julpynta!
 
Det blev en lunch och fika på Djurgården. Kul att de skulle föreslå Djurgården som jag tycker så mycket om. Vi är nog lika på många sätt! De gillar också "Blå porten", men det var stängt för renovering. 
 
En av mina väninnor hade drabbats av utmattningssyndrom. Under en tioårstid så har hon satsat allt på jobbet. Hon har jobbat under ett år i USA och ett och ett halvt år i Algeriet. Så spännande! Fast det har haft sitt pris. Idag jobbar hon femtio procent. Jag trodde först inte att hon var så intresserad av att ses, men nu fick jag förklaringen. 
 
 
 
Det blev en promenad till Spårvagnen och sedan skiljdes vi åt. Vi kommer säkert att ses snart igen. Fastän det var trettiofem år sedan så kändes det som igår... Jag gick en sväng på Åhléns där jag bland annat köpte en "måbra korg" till jobbet. Jag och en kollega har pratat om det. En korg som vi ska fylla med småsaker som du kan få en kick av. Vi får se vad det blir!
 
På söndagen blev det en joggingtur...
 
Axelpressen, en av mina utmaningar i livet. 
 
En annan utmaning kommer jag att få på jobbet den här veckan. De senaste helgerna har jag känt av den ökade stressen på jobbet. Revisorerna kommer och jag och min närmaste kollega har pratat om att det kommer att krävas övertid. Jag har bestämt mig för att flagga upp redan idag om att jag inte kan jobba någon övertid. 
 
Min kollega jobbar över nästan varje dag. Det kommer att bli en utmaning att gå hem i tid när jag ser att han sitter kvar. Men det är ett löfte som jag ger mig själv. Hälsan är viktigast!
 
Om du har ett stressigt jobb plus att du jobbar övertid när ska du då återhämta dig?
 
Tusen kramar
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
lars
2017-11-13 @ 10:59:10
URL: http://nykterfyllekaja.blogg.se

Phyllis, så vackra bilder igen. ja vår Huvudstad är vacker, du bor i så vacker miljö, vilka underbara naturstråk. ja att springa på någon man inte träffat på många många år som du gjort. I Fredags så vara jag och en kompis på ICA Maxi och jag sprang på en tjej som jag inte sett sedan vi gick i småskolan alltså mer 55 år sedan. Vi växte upp i samma kvarter och lekte affär och kurragömma hemma hos varandra. Hon var så fräsch och glad och vi kände igen varandra direkt. Så roligt det var.
ha det så gott idag, glöm inte att sprida glädje, men det vet jag att du gör, sprider värme och glädje

Svar: Tack. :-) Ja, tänk, vi kanske är oss ganska så lika i alla fall fastän det känns som ett helt annat liv sedan vi gick i skolan. Det är nog mycket som inte förändras. Ens personlighet, miner och sättet att prata... Sedan tror jag i och för sig att du kan förändra dig själv om du vill... Det stämmer verkligen att dem du har umgåtts med mycket då spelar det ingen roll hur länge du är ifrån varandra. Det känns som igår när du ses igen... Oj, ja, sprider jag glädje, haha. Det är ju viktigt att göra det. Jag är alltid glad på jobbet, men när jag är stressad så kan jag tyvärr gå in lite för mycket i min egen bubbla. Tack, det ska jag tänka på i fortsättningen! :-)
ByPhyllis




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

byphyllis.blogg.se

Mitt smeknamn när jag var liten var Phyllis, därav namnet Byphyllis. Jag är en kvinna född -66 som vill skriva och inspirera med min "Nystart i livet"...

RSS 2.0