ByPhyllis

Ett med hästen
Samma dag som jag läste om ridkonstnären Ewa Pettersson-Schaeder, så hade en ridskola en lektion på ett öppet fält när jag var ute och sprang på kvällen. 
 
Jag har tänkt länge på att ta upp ridningen igen, så detta kanske var ett tecken!
 
 
 
Det kanske är svårt att se vad det står! 
 
Jag googlade på Ewa och jag hittade en blogg som heter: Drangelska unplugged som skrev ett inlägg om henne.
 
Drangelska unplugged har citerat ett uttryck av Ewa, som "Hästen äger sin kropp".
 
I bloggen så står det:
 
".... och Ewa lånar morotslandet från mig. Det känns bra. Morotslandet är att i ridning så kan man alltid se slutresultatet under utbildningen. Ofta ser man bara blasten ovan jord och det krävs mycket fantasi och också erfarenhet för att förstå att där under jorden växer moroten fram. Man kan inte skynda på den och man kan inte dra upp den för tidigt för då växer den inte som den ska. Medan jag som ryttare står där och säger: "Ser ni vilken fin morot jag har?! Så säger den som tittar på kanske bara: Men det är ju ingen morot. Det är ju blast!
 
Jag känner igen mig när jag har haft många idéer om att starta företag och då jag har berättat för tidigt om det innan jag själv förstår vad det ska bli av det hela....
 
Jag läste en artikel där de hade kopierat följande text av Ewa Pettersson-Schaeders:
 
Att som människa få dela sitt nervsystem med en annan levande varelse blir möjligt med hästen. Upplevelsen är unik, att så intimt få dela en annan varelses rörelser. Hästen delar sitt nervsystem med dig som människa och ni två förenas till ett. Hästar har en naturlig förståelse för vad vi människor behöver, men det vi behöver är inte alltid detsamma som det vi vill ha, eller tror att vi vill ha....
 
År 2011 så bodde jag på en hästgård i Sydafrika i fyra veckor. Jag fick vara med om en ridtur som jag aldrig kommer att glömma. Det har en häst som heter: Mr Sauvé (jag kan minnas fel, men om jag har det så får det bli mitt smeknamn på honom)!
 
De hade olika platser där vi och turisterna fick rida. Mr Sauvé blev flyttad från havet till en hage nära ett reservat där det fanns vilda djur.
 
Efter ett tag så blev han flyttad tillbaka till havet. 
 
Jag var den som red honom först efter att han hade flyttat tillbaka.
 
Vi kom ner till havet och vi skulle galoppera. Vi låg lite efter de andra, men sedan känner jag hur han lägger in en extra växel och det är som om vi flyger fram längs havet. Jag tittar ner och jag inser hur fort det går, men jag känner mig helt lugn och trygg. Jag kunde på riktigt känna glädjen från honom. Det var som om han sa: "Jippi, jag är tillbaka"!
 
Jag fick känslan av att vi var ett....
 
 
 
 
Det kanske är dags att börja igen....
 
Tusen kramar 
Phyllis Andersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress