Vem tror du att du är träsket
Jag kände mig som en liten tjuv den här morgonen eftersom rubriken är en text som jag har lånat...
När du vill förändra invanda mönster och lämna din comfortzon, så är det lätt att hamna i en svacka där du tänker: "Vad håller jag på med"? Eller som jag läste på en blogg i morse: "Vem tror jag att jag är gropen".
Tack Carolina Gårdheim för den fina och inspirerande texten! http://carolinagardheim.se/blog/2013/05/15/att-ta-sig-upp-ur-vem-tror-jag-egentligen-att-jag-ar-gropen/
Jag ska erkänna att den räddade min morgon. :-) Ni vet när du vaknar och det känns lite jobbigt för att du har börjat något nytt och du har känt dig så säker och allt har flytit på under ett tag, men så plötsligt...
Du stannar upp och tänker..., vad håller jag på med? Här är risken stor att du ger upp allt som du har startat, för att det börjar kännas riktigt jobbigt. Det är skillnad när andra börjar ifrågasätta vad du gör, så länge du inte rubbas av det för att du är så säker på vad du vill. Men när du själv börjar tvivla, då är det svårare.
Jag vaknade med en ångestkänsla och då hittade jag den här fina och uppmuntranden texten. Här kommer några stycken från Carolina Gårdheims text som hjälpte mig:
Går tillbaka till min egen historia och söker mitt syfte: Var kommer jag ifrån? Hur hamnade jag här? Varför gör jag det jag gör? Vad är min röda tråd i livet? Vad är det som vill komma ut genom mig? Vad ger mig energi? Vad vill jag? Att hitta något som jag kan kalla mitt syfte, mitt tema eller min vision i livet kan hjälpa till att lyfta blicken från jaget eller egot, det som såras så lätt, till Självets eller Själens nivå, som är så mycket stabilare.
Ett trappsteg i taget...
Mer text från Carolina Gårdheim:
Påminner mig själv om mitt syfte och det jag brukar säga till andra: När det känns för stort för dig är det förmodligen rätt, för meningen med ditt syfte är att få dig att växa, gå utanför din bekvämlighetszon, utmana dina rädslor och stå upp för dig själv i världen. Det är läskigt! Och det ska vara det. Och ut ur det kommer något fantastiskt – precis som med fjärilen, som vågade växa, utvecklas och till slut spräcka sin puppa, så att den kunde lämna den trygga vrån och flyga ut i frihet i världen. Och så att världen kunde få njuta av dess skönhet!
Ibland är det fint med klotter...
Carolina Gårdheim avslutar med:
Hur är det med dig? Trycker du ned dig själv, eller lyckas du hålla din låga brinnande och huvudet högt? Jag hejar i alla fall på dig, oavsett var du för tillfället är! Alla tar vi nog en tur ner i den där gropen då och då, och det kanske till och med kan vara nyttigt, om vi ser till att lära oss något av det.
Jag är glad att jag hittade Carolinas inlägg just den här morgonen när jag behövde den som mest!
Tusen kramar
Phyllis Andersson
